lillklara

Igår, tisdag tog jag tåget in till Waterloo station för att gå på the British Museum. Jag gick från stationen upp genom stan och letade mig fram med hjälp av en karta. Till sist anade jag att jag var nära mitt mål, men jag kunde inte begripa vart jag skulle så jag gick fram till en kvinna i 50års åldern och frågade om riktningen till museumet. Hon berättade att hon var på väg dit och jag frågade om jag kunde hänga på henne. Visst sa hon och så gick vi tillsammans. Det visade sig att hon var från Stockholm och jobbade på Medelhavsmuseet. Hon hade fått ett stipendium att fara till London och göra en undersökning om the British Museum så hon hade praktiskt taget hängt där hela veckan. Hon hade en och en halv timme på sig innan hon var tvungen att gå på en filmvisning och denna tid ägnade hon åt att visa mig runt och snacka prata lite om de saker hon visste något om. Vilken introduktion i detta fullkomligt enorma museum! Vad är egentligen oddsen att den första man frågar om vägen dels är en kvinna från samma land som en själv, dels ska till samma ställe och dessutom vet en massa om platsen! Snacka om flyt. När jag sedan var själv åt jag lite lunch och gick runt i några timmar, tills fötterna nästan blödde och hjärnan kokade av allt för mycket intryck. Ryggen höll också på att braka ihop. Så jag sprang praktiskt taget igenom de avdelningar som jag hade kvar och ansåg att jag behövde se och sedan letade jag m ig tillbaka till stationen, tajmade in tåget med 2-3 minuters marginal och åkte tillbaka.

När jag var hemma var jag ensam, Therese var och hämtade Samuel på dagis så jag skypade och slötittade på tv som vanligt och sedan när de kom hem tog jag mig en bagel och slappade vidare. Therese hade tänkt fara och handla men Samuel hade varit så grinig när hon hämtade honom på dagis att de for direkt hem istället. Det innebar att vi köpte hem japansk mat. Supergott! Jag såg lite på Hulken men gav upp vid tio och gick och la mig.

Idag, onsdag vaknade jag kvart i 8, gick upp och duschade och gick sedan ner i ett tomt kök. Tydligen sov Samuel så Therese var uppe på deras rum och läste. Jag åt alltså frukost framför tv:n. Frukosten bestod av min nya favorit: macka med skinka och dijonaise (en underbar uppfinning, senap och majonäs som är ihopblandat. Alla kommer få en burk i julklapp!) och apelsinjuice. Sedan gick jag upp och datade lite tills jag hörde Therese och Samuel kommer ner för trappen. Då gick jag ner och umgicks lite. Sedan vid 12 gick Therese ut med grabben på promenix och jag rostade mig lite bagels som jag käkade. Vid 1 lämnades Sammy på dagis och sedan for jag och Therese in till Richmond för att hämta upp hennes nya glasögon. Hon visade mig även runt lite grann. Richmond är ett ganska posh område med dyra butiker och så. Ganska mysigt ställe faktiskt, man kan promenera intill en kanal och det finns fik och trevliga shoppar. Sedan for vi vidare till Sainsburys och handlade massa mat innan vi for hem. Väl hemma tog vi en kopp te och varsin chokladmuffins och tittade på bilder på när Samuel var nyfödd. Sedan for hon iväg för att hämta honom från dagis och jag började laga lasagne. När vi ätit for Therese på volleybollträning, Niels gick och lade grabben och jag städade undan. Sedan gick jag upp hit, har skypat med mor och Ludvig och bloggat och nu ska jag antingen sova eller se ett avsnitt av Family Guy.

Ha det!

Kram