lillklara

Många många dagar sedan jag skrev! Mest för att jag lyckades sabba det jag skrev senast. Jag orkar inte skriva så ingående nu, så ni får nöja er med det ni får.

Måndag. Denna dag gjorde jag köttbullar och en totalt misslyckad chokladmousse. Hur tusan kunde det gå så fel? Jag vet fortfarande inte vad som hände. Aja, det smakade ju choklad i alla fall så det var väl alltid något. Jag måste göra om det eller baka något annat för att bevisa att jag kan. Och det har jag inget emot, det ska bli gott att äta! Köttbullarna blev bra i alla fall. Jag kommer inte ihåg vad mer jag gjorde den dagen. Jo, jag handlade mat, men utöver det hände nog inte så mycket mer.

Tisdag. Jag och Therese och Samuel var ensamma hemma för Niels skulle på arbetsresa till Irland i några dagar. Denna dag gjorde jag verkligen inte mycket. Jag lämnade aldrig huset överhuvudtaget. Det närmsta jag kom en promenad var när jag kastade ut middagens pizzakartonger genom dörren till insamlingen just utanför. För att ge utlopp för min rastlöshet och för att skjuta upp att göra en japanskauppgift röjde jag i köket, nästan lite maniskt faktiskt. Torkade och torkade ytor, sopade golvet, rengjorde spisen, putsade kakelplattorna bakom spisen, torkade av micron brödrosten kaffemaskinen mm. När det inte fanns mycket kvar att göra ville jag nästan stöka ner igen så jag kunde städa än en gång. Gick sedan runt i huset och plockade ihop leksaker innan jag tillsist satte mig framför datorn och gjorde lite förarbete till japanskauppgiften. Sedan på kvällen såg jag och Therese filmen Juno på tv. Den var bra!

Onsdag. Jaha jaha, jag kan knappt alls komma ihåg vad som h ände den dagen! Jo, jag gjorde klart japanskan i alla fall. Och så gjorde jag en lax och purjolökpaj. På kvällen skulle Therese på volleybollträning och eftersom Niels fortfarande var i Irland så fick jag vara barnvakt åt en mycket grinig grabb. Eftersom han var så ledsen försökte Therese få honom att sova innan hon skulle fara men det gick inte så jag fick ta över. Efter drygt en halvtimme fick jag honom att sova så pass att jag kunde lägga honom i hans säng utan att han vaknade, eller han gjorde faktiskt det och började gråta just när jag fått ner honom på bädden men jag la täcket om och sjöng för honom och då somnade han igen. Skönt! Jag var däremot lite av ett vrak efteråt så när jag sedan såg på tv (Almost famous var kvällens film) kunde jag inte slappna av för 5 öre. Satt och lyssnade på babymonitorn och var gång han hostade eller andades ojämnt flög hjärtat upp i halsgropen på mig. Jag orkade verkligen inte gå upp och trösta en ledsen bäbis, men tack och lov så vaknade han inte förrän Therese hade kommit hem så jag slapp.

Torsdag. Jag hade fått för mig att jag skulle göra en cheesecake. En New York blueberry cheesecake för att vara exakt som vi skulle äta på fredag när Niels kommit hem. Jag gick därför och handlade och kom sedan hem och gjorde kakan. Den blev ganska så snygg så jag hoppas den är god, jag har fortfarande inte smakat den så det ska bli spännande. Jag har tagit en bild så ni ska få se så fort jag skärper mig och orkar ladda upp lite bildbevis.

Utöver kakan gjorde jag inte så mycket den dagen förrän på kvällen då jag gick in till Richmond för att träffa en tjej jag snackat med via londonsvenskar.com. Vi tog några öl och satt och snackade en 3 timmar innan vi gav oss vid 10-tiden. Jag skulle då åka buss hem hade jag tänkt så jag gick och ställde mig och väntade vid busstoppet. Bussen kom och jag klev på. Efter ett tag blev jag misstänksam då jag inte längre kände igen mig så jag frågade en person om vi passerat Sheen och jamenvisst hade vi det. Jag klev av vid nästa stopp, frågade en kille och fick veta att jag var i Barnes, ca 20-30 minuter gång från mitt mål. Men skit också! Jag orkade inte vänta på nästa buss som skulle gå tillbaka så jag började trava. Eller jogga/springa faktiskt. Inte hela vägen, sådan kondis har jag inte, men en bra bit faktiskt. Jag var less och ville hem så fort som möjligt. När jag hade kommit kanske halva vägen var det en van som stannade och chauffören signalerade åt mig att komma dit. Jag öppnade dörren och han sa att han såg att jag sprang och hade bråttom. Kliv in så skjutsar jag dig resten av vägen. Jaha tänkte jag, detta är ju livsfarligt, men ärligt talat är jag trött och skulle inte ha något emot att komma fram snabbare. Can I trust you? Frågade jag naivt. Javisst var svaret jag fick så jag klev in. (Nu får väl hälften av er hjärtstopp kan jag tänka mig) Med pepparsprejen hårt i handen åkte vi de sista kilometrarna och sedan stannade han snällt där jag pekade att jag bodde. Tack tack sa jag och hoppade ur och så fint gick det! Jag travade de sista metrarna på gatan, gick in i huset och slog mig helt slut ner på soffan. Jag berättade om mitt lilla äventyr och Therese undrade om det hade varit så smart att hoppa in i bilen. Fortfarande idag (fredag) så är hon helt chockerad över att jag gjorde det. Och ja, hon har ju rätt, men just då kändes det som att jag hade koll på situationen. Hursomhelst, vi slötittade lite på tv och snackade en dryg timme innan vi gick och la oss.

Fredag! Morgonen var slapp och skön som alla morgnar här. Efter frukosten lekte vi lite med Samuel innan vi beslutade oss för att ta en promenad i parken eftersom det var väldigt vackert väder. Vi satte grabben i vagnen, delade en bagel mellan oss och travade iväg. Vi gick hela vägen in till Richmond, fortsatte vandra omkring där, skaffade kaffe, varm choklad och macka på Starbucks och gick sedan till en bänk i en liten park där vi satte oss och käkade lunch. Jag hade kameran med mig så jag fotade lite. När vi var färdiga gick vi en annan väg tillbaka till Sheen och på vägen stannade vi vid en lekpark så Sammy fick röra lite på sig också. Vi lekte där ett bra tag innan vi gick hem. Jag tror vi var ute från 11 till 15 eller något sådant så det var en ordentlig promenad. Trevligt som bara den var det också! Det var skönt att ta vara på det vackra vädret och vi tänkte att om det är fint i morgon också så kanske vi kan göra i ordning lite käk och ta en picknick i Richmond park. Det vore mysigt så jag hoppas det blir av. När vi kom hem tog vi det ganska lugnt i två timmar och sedan for Therese och handlade medan jag tog Sammy på ytterligare en promenad så att han skulle få sova lite innan middagen. Vi gick i skogen utanför parken i typ en timme vilket var ganska så mysigt och han somnade nästan direkt. Det är en ljus skog med en del träd som verkligen är hur stora som helst. Här och där finns mysiga bänkar som man kan sitta på och njuta av lugnet så det är ett bra ställe att trava runt i, med eller utan barnvagn. Vid 6-tiden kom vi hem och Samuel vaknade lagom grinig. Han ville absolut inte sitta på golvet eller leka så jag fick gå runt och bära på honom medan Therese fixade middag. Var gång jag försökte sätta ner honom började han skrika och gråta så jag fick hålla i den lilla tungklumpen ända tills Niels kom hem och avlastade. Efter middagen gav de grabben ett bad och sedan la honom att sova innan vi satte oss och åt cheesecake och drack latte. (som ni kanske förstår har jag tagit en paus mellan när jag skrev om torsdagen och nu för då hade jag ännu inte smakat kakan) Den var god men väldigt maffig och mättande, och den uppskattades så det var kul. Therese åt imponerande mycket med tanke på att jag nästan blev illamående av min bit för att den var så tung. Hon sa att den smakade precis som de man köper och till och med bättre än en som hon hade ätit på ett italienskt ställe så det var kul! Jag älskar att laga mat och baka åt folk som uppskattar det. Vi planerar redan nästa kaka.

Therese: We're gonna make cheesecake often now that I know that it's so simple!

Niels: Was it easy to do?

Therese: Yeah, for me it was, cause I just point at a recipie and Klara makes it.

Jag trivs verkligen i den här familjen!

Efter fikat satt vi i köket och pratade till ungefär halv 11, tittade sedan på tv ett tag innan jag beslutade mig för att ge upp. När de sa att jag skulle missa slutet på filmen sa jag att jag ändå hade gjort det eftersom jag skulle somna om jag satt kvar. De får berätta i morgon istället hur det gick.

Så nu ska jag sova sött och längta efter mina skink- och dijonnaisemackor som jag ska käka till frukost.

Kram på er!