lillklara

På fredag morgon så erbjöd sig Clive att ta Ewan till skolan eftersom jag fortfarande är sjuk och så. Klara är inte den som tackar nej till ett sådant erbjudande, framför allt sedan hon hade så mycket problem med att få iväg grabben dagen innan. Detta innebär att jag kunde starta med städningen och bli färdig mycket tidigare. När jag var klar med mina sysslor skypade jag med Ludvig och sedan såg jag en film på tv. Jag slumrade dock till då och då så till slut gav jag upp och gick och la mig. Jag klev upp lagom i tid för att ta en dusch och hinna torka innan jag var tvungen att gå och hämta pojken från skolan. Jag fick vänta ute på skolgården i en halvtimme innan Ewan kom. De hade tydligen haft någon rugbymatch någon annanstans så det var därför han var sen. Matchen hade gått dåligt men han var i alla fall på ganska bra humör så hemvägen gick bara bra och vi snackade på. Det sköna var att de nu går på half term, dvs lov i en vecka så de hade inga läxor jag behövde tjata på, och dessutom så skulle vi gå ut på kvällen och käka så jag behövde inte tjafsa om mat heller. Alltså flöt allt på avslappnat och skönt. När föräldrarna kom hem åkte vi till en thairestaurang och åt. Det var trevligt, maten var god (inte lika som thaistället i Umeå, men ändå) och vi spelade kort medan vi väntade på rätterna. Efteråt gick vi hem och jag gick direkt för att sova. Det där var den första bra dagen jag haft sedan jag kom hit. Jag hoppas verkligen det kommer fler.

Lördag.

Jag vaknade, åt frukost uppe på mitt rum framför tv:n. Jag slappade, skypade och lyssnade på musik. Klockan 1 gick jag till Julie, au pair-tjejen på gatan och käkade mackor och te och snackade innan vi tog bussen till Hammersmith för att träffa hennes vän. Vi gick i några butiker och den andra tjejen kunde inte engelska så bra så det blev mycket franska. Inte från min sida då, men jag försökte hänga med så gott det gick. Julie fick agera tolk. Vi tog en kaffe på starbucks innan jag och Julie tog bussen tillbaka. Jag klev av på Temple Sheen road, travade upp för den välkända gatan, satte nyckeln i låset, klev in och var hemma. Välbekanta lukter, miljöer och Niels. Vi spenderade någon timme med att snacka innan vi åkte mot Kew och käkade på en fin nepalitansk restaurang (ingen aning om hur man säger det, men jag menar alltså en restaurang som serverar mat från Nepal). Gott var det, och dyrt, men väldigt likt indiskt så det var inte något nytt direkt. Sedan åkte vi hem och såg på tv, käkade chips och slappade. Någon gång efter 12 då filmen slutade så inser Klara att hon måste åka tillbaka. Det var väldigt nära att jag stannade och la mig i min säng och hade jag haft tandborste och mobilladdare så hade jag gjort det. Men nä jag gick ut till busshållplatsen, missade min buss för att jag tittade ner och den svepte förbi, fick ta den som gick 20 minuter senare och kom sedan till huset i Strawberry Hill. När jag gick in i huset insåg jag hur ohemma jag känner mig här. Lukterna känns falska och liksom konstruerade och jag känner mig som inte trygg. Förhoppningsvis blir det väl bättre sen då.

Något annat som jag har börjat inse, och som inte alls känns kul är att jag verkligen missar saker som händer hemma. Ja, dumskalle tänker ni nu, klart du missar saker, har du inte fattat det än? Jo jag har alltid fattat och saknat det att jag missar saker i mitt liv. Jag kan inte göra sådant jag gjorde hemma eller se de människor jag älskar. Men nu inser jag plötsligt att jag missar saker som händer i era liv. Det var jobbigt när det gick upp för mig att jag inte längre är en del av mina vänners och familjs vardag. Fy så trist det känns. När jag tänker på det så vill jag fara hem extra mycket.