24/2 Nu har i alla fall halva veckan gått
Innan jag sätter igång och delger er min dag så vill jag ta upp några saker. Jag känner att jag nästan måste be om ursäkt för min otroligt tråkiga blogg! Jag vet att jag ofta skriver alldeles för långt och så är jag ju världens detaljfreak, ni ska vara glada över att ni inte behöver läsa om var gång jag går på toa i alla fall. Men det här är ju liksom min dagbok så jag vill skriva ner så mycket jag orkar och kommer ihåg så jag kan läsa längre fram och reminissa så att säga.
Ja, det var det första, det andra är att den är så kompakt! Men det kan jag faktiskt inte göra något åt. Tror jag i alla fall. Jag gör mellanrum och sådant men när jag postar inlägget så försvinner allt! Jag är ganska så irriterad, jag hade ju aldrig orkat läsa en blogg där allt smälter ihop med varandra. Drygt alltså.
Nåja, det var det.
Onsdag.
Jag vaknade i natt klockan 12 och var övertygad om att jag hade försovit mig igen. Hur lyckades jag sova ända till klockan 12!? Och varför har ingen väckt mig? Undrade en sömndrucken Klara innan hon med stor ansträngning insåg att det var mitt i natten. Vid det laget var jag redan så uppstressad att det tog ett bra tag innan jag lyckades somna igen.
När jag vaknade på morgonen så fick jag åter igen kämpa med att få Ewan göra det han ska. När vi skulle gå till skolan så var han så långsam och dryg att jag höll på att gå i bitar. Plågsam morgon alltså. På väg hem joggade jag faktiskt en lång bit, överraskande lång, utan att stanna! De som känner mig väl vet att det inte är så vanligt att jag rör på mig överhuvudtaget så det här är en bedrift ska ni veta. Dessutom så blev jag inte speciellt trött utan kunde pressa mig längre och längre vilket betyder att jag fått bättre kondition sedan jag kom hit till England. Kul!
Väl framme så gjorde jag dagens städinsats, strök kläder och sedan gick jag för att möta Julia som äntligen kommit hem från Irland vid Strawberry Hill station. Hon följde med mig hit till huset och vi åt lunch tillsammans och tog igen förlorad tid. Klockan kvart i 1 kom skåpbilen som levererad matvaror till huset och jag ägnade närmaste timmen med att packa upp och pricka av varorna på en lista. (Är detta på min fritid frågar jag mig själv, jag måste verkligen ta upp detta med Alison). När det var färdigt skypade jag med mor innan jag läste lite ur min sista vampyrbok. Hoppas verkligen nästa bok snart kommer ut i paperback så jag kan köpa den! Jag måste ju ha något att se fram emot.. Jag sov sedan i kanske 30 minuter innan det var dags att hämta Ewan.
Han var tyst och verkade ganska sur men jag fick honom ändå att snacka lite och bli aningen gladare. När vi kom hem gjorde vi ett litet utbyte, jag fick be honom om att göra en uppgift, t.ex. byta om från skoluniformen och han bad mig om en, exempelvis fixa mat. På så sätt fick jag honom för första gången att hänga upp uniformen på galgar så det var ju kul. Jag lagade mat och han kom hyfsat fort efter att jag ropade på honom så åter igen en bra sak. Sedan såg han på tv ett tag, gjorde läxa på datorn (hoppas jag, han gjorde i alla fall massa annat var gång jag gick in och tittade till honom) och nu sitter han här mitt emot mig vid köksbordet och gör sina andra läxor. Eftermiddagen har än så länge gått relativt smärtfritt. Relativt.
När Fraser kom hem för ett tag sedan var det första han sa "I want my tea" (förklaring, tea = middag. Fråga mig inte varför). Jag hade inte ens hunnit öppna dörren 5 centimeter när han sa det, vilken trevlig hälsningsfras! Man känner sig ju uppskattad. Snacka om härliga pojkar jag tar hand om! (De som inte känner till ironi så bra ska veta att ni just har stött på det...) Nåja, jag ska väl inte klaga. Just nu är de ju ganska så lugna och snälla. Jag hoppas i alla fall att föräldrarna kommer hem ganska fort.
Vi hörs senare.
Kommentarer
Postat av: Gammelmostra
Knäppskaft!!! Jag som tidigare tyckt att du är en riktigt klok o förnuftig människa, men nu tar jag snabbt som ögat tillbaka detta! Be om ursäkt för din blogg?!?!?!? Vi är ju en hel massa som sitter som klistrade för att läsa nästa inlägg! Du verkar ta "dina killar" på rätt sätt också, tycker jag. Men det är klart att dom ska naturligtvis testa dig - det är ju inte så lätt att byta au-pair var sjäte månad eller vad det nu kan bli. Nu kan det bara bli bättre o bättre, Klara.För övrigt kan jag berätta att Nicke med familj är hemma igen, vilket naturligtvis betyder att ungarna gett mig en ny förkylning igen - men det hade jag faktiskt räknat med. Just nu sitter jag o svär över "hälsteget" i ett par sockor som jag stickar till Casper. Kan du tänka dig, att jag som stickat så vansinnigt mycket inte kan sticka ett par sockar!! Må väl!
Trackback
