8/2 Första jobbdagen.

Måndag.

Och så börjar det på allvar. Jag vaknade halv 7 men sov sedan 10-15 minuter till innan jag gick upp, klädde på mig och var nere 10 i 7 då jag började. Jag gjorde inte så mycket på morgonen förutom att gå igenom ännu fler saker med Alison innan vi promenerade med Ewan till skolan. Halv 9 var jag hemma igen och då åt jag frukost och satte sedan igång med att arbeta. Jag tömde diskmaskinen, dammsög golven med en helvetes tung dammsugare, torkade golven, polerade köksbänken, putsade spisen, tvättade, torktumlade, strök och vek tvätt. Sedan, skypade jag med Charlotte och mamma (vid olika tillfällen alltså). Jag kände mig lite... svårt att förklara, men när jag pratade med mamma så var likgiltig det bästa ord jag kunde komma på. Lite avdankad typ. Jag åt lunch, satt sedan i min saccosäck och kollade på scrubs i 40 minuter innan jag gick ner och förvärmde en paj som pojkarna skulle äta till lunch och sedan ringde Lisa J. Underbart! Jag fick bittra och klaga lite samtidigt som jag fick garva som bara den. Hur kan det bli bättre? Jag promenerade till Ewans skola för att hämta upp honom och sedan gick vi hem tillsammans. Det snöade och flingorna som föll var stora och fina. Just när vi kommit hem kom även Fraser som fått skjuts av någons förälder på hans skola och de satte sig framför tv:n medan jag gick och fixade mat åt dem. De käkade och såg på 24. När programmet var slut sa jag åt dem att göra läxorna. Jag diskade och strövade runt i huset, visste inte riktigt vad jag skulle göra. Klockan 7 kom Alison hem och frågade hur det hade gått och så. Jag gick sedan upp på rummet och har skypat med Ludde. Alison och Ewan är borta för tillfället och när de kommer hem ska hon gå igenom morgondagen för mig. Jag önskar att vi hade hunnit det innan för klockan 9 börjar ett tv-program jag vill se och jag skulle vilja klä om till pyjamas, sätta mig med lite godis och slappa för att sedan gå och lägga mig men det verkar inte som om vi kommer hinna snacka innan det börjar. Synd.
Jag har HEMLÄNGTAN. Jag vill bara se min familj, vänner och övrigt folk (och hund) som jag älskar och vara i trygga, välbekanta miljöer ett tag. Nåja, bara 6 månader kvar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0