lillklara

De flesta vet att jag har varit hemma ett tag nu. Den 8/6 var min sista dag på jobbet. Nope, jag blev inte kickad utan jag hade sagt upp mig en dryg månad tidigare för att jag helt enkelt inte orkade mer, dessutom ville jag hem till Alvas student. Anledningen till att jag inte skrivit något om detta är för att jag ville hålla det hemligt för familjen, hoppa fram och skrämma skiten ur dem. Tyvärr råkade jag i feberyra avslöja det för mamma men hon lovade att hålla tyst. Nåja, tillbaka till den sista dagen på jobbet. Regn regn men det gjorde inte något. Jag var ändå inne större delen av dagen, städade ut rummet, packade och förberedde resan. Vid 2-tiden fick jag ett sms från SAS att mitt flyg var inställt. Panik, snacka om det! Jag kollar upp på internet men hittar ingen info om varför det skulle vara inställt så jag ringer mor och hon försöker ringa SAS men får inte tag på dem. Klara hyperventilerar och vrider sig i ångest medan hon kollar upp alternativa flyg. Men sedan, omkring en timme efteråt får jag ett nytt sms som säger att flyget är återinsatt. Tacka Gud alltså. Det hade inte varit speciellt uppskattat att behöva stanna kvar längre. Dessutom hade jag ju då missat Alvas student. När det kaoset väl lagt sig fortsatte jag jobba. På kvällen sa jag hejdå till familjen eftersom jag skulle ut och träffa Julia och de skulle sova när jag kom tillbaka. Det var inget ömt farväl utan mest bara "Jaha, hej då rå. Ha det så bra." I alla fall till föräldrarna. Barnen kramade jag om och jag tror de faktiskt kommer sakna mig. I alla fall några dagar. Sedan gick jag ut och träffade Julia som kommit till Twickenham. Vi satte oss på en indisk restaurang, käkade och snackade innan jag så småningom gick hem igen. Då packade jag det allra sista och la mig sedan för att sova i ungefär 3 timmar innan taxin skulle komma och hämta mig.