lillklara

Idag, 7/2 är det Dennis 55:e födelsedag. De firades på morgonen med sång och en näve ahlgrens bilar från min sida. Och inte nog med det så lyckades jag, hör och häpna, med att släpa bort födelsedagsbarnet från den nedsuttna soffan framför tv:n och få in han i bilen så vi kunde åka iväg och rida på elefanter. Först när vi kom dit så tänkte han inte rida utan bara sitta i restaurangen tills vi var färdiga men med en hel del övertalan så gick han med på att förbarma sig över mig så jag inte behövde sitta ensam på elefantryggen. Ridningen kostade 900 bath (OMG! Det är det mesta vi har betalat vid ett tillfälle sedan vi kom hit. I och för sig inte så mycket om man tänker i svenska kronor men det sved ändå...) per person och varade i kanske en timme eller så. Malin och Lisa satt på en skrynkelrumpad elefant och jag och Dennis satt på en trind liten varelse. Och så bar det iväg! Skump skump säger jag bara. Inte så jäkla bekvämt va, men roligt! Däremot var det ganska läskigt när elefanten skulle ner i vatten och det sluttade som bara den, man ville inte tänka på vad som skulle hända om det enorma djuret skulle trampa fel och ramla, men det gick bara bra faktiskt. Obehagligast var det när vår elefant började klia arslet på ett träd. Då trodde jag verkligen att min sista stund var kommen för korgen vi satt i lutade så att jag trodde den skulle glida av. Tanken på att hamna under både Dennis och en elefant var inte det minsta lockande ska jag säga. Men nädå, det gick bara bra!

Malin och Lisa i smutsvatten

Jag och Dennis myser

När ridningen var avklarad åkte vi till Dennis favoritställe, en pub/servering ägd av några australienare. Här åt vi lunch innan vi for hemåt.



Väl hemma så la vi oss i trädgården och solade och läste. Flickorna gick och badade men jag orkade inte utan låg kvar och svettades på en bastmatta. Vid sextiden for vi på en marknad nere i stan. Den var ännu större än den jag tidigare beskrivit och det var hur mycket folk som helst. Jag var inte riktigt på köphumör men det blev i alla fall ett par skor och ett armband. Vi åt även den efterlängtade bananpannkakan, denna gång utan blod, men den var inte så rolig som jag hade tänkt mig så jag nöjde mig med att äta ungefär halva. Sedan, påväg hem så köpte vi en stor tårta åt Dennis, så vi firade lite extra. Den var inte heller så god. Här i Thailand har man ingen aning om hur man gör värda tårtor, förtusan, det finns annat än smörkräm som man kan he i tårtorna! Men det var kul att fira lite mer på "riktigt" i alla fall.



Jahapp, nu är jag trött så jag ska kila i sängs. Vi får se vad som händer i morgon.
Sov gott!