lillklara

Nu var det verkligen ett bra tag sedan som jag uppdaterade er om våra äventyr här i Thailand. Den främsta anledningen till att det var så länge sedan är att vi stannade fyra nätter på Koh Samet istället för de två som vi planerade. En annan anledning är att jag inte riktigt orkat skriva heller :P Men nu ska det alltså bli!

Dag 1.

Klockan 11.30 skulle vår minibuss gå till färjan mot Koh Samet. Den var minst en halvtimme sen men det gjorde inte så mycket. Vi kom så småning om iväg i alla fall. Bilfärden tog väl en timme och sedan fick vi gå en bit för att komma till färjan. Vi klev ombord och kastade loss. Det dröjde inte länge förrän en ung man som jobbade på båten erbjöd oss en bättre plats än i den ganska kvalmiga passagerarhytten. Vi fick klättra upp och sätta oss längst fram på en bastmatta. Suverän utsikt, frisk luft, sol och lite mer privat. Helt underbart! Vi fotade men man kan inte direkt säga att bilderna blev så bra. Men denna är nog den bästa, tro det eller ej :P



Vi steg av på Wongduern Beach och från den stunden vi vadade från båten upp mot stranden tills vi kom tillbaka till Pattaya och fick duscha av oss så har vi varit konstant sandiga. Hur som helst, vi klev av och gick nästan genast för att käka. Vi var sjukt sugna på pizza men vi orkade inte gå längre än till första restaurangen så det blev hamburgare. Efter maten gick vi runt på stranden i jakt efter ett hyfsat billigt hotell. Till en början var de hotell vi tillfrågade helt uppbokade, det var ju trots allt lördag, och inte bara det, alla hjärtans dag så det var fullt av folk. Men tillslut lyckades vi se några rum som inte var uppbokade. De var däremot hyfsat dyra tyckte vi, kostade alla över 1000 baht per natt. Men efter lite förfrågande fick vi tag på en bungalow för 800 baht per natt. Men man kan ju lugnt säga att vi fick vad vi betalade för. Vi pungade ut med ca 75 kronor per person och natt och fick ett rum som hade afficher upptejpade på toalettdörren i syftet att dölja några hål rakt igenom och en allt annat än fräch toalett och så vidare. Men det gjorde inte så mycket tyckte vi, vi skulle ju ändå inte spendera så mycket tid där, bara två nätter och hela dagarna skulle vi ju vara ute hade vi tänkt. Efter det tog vi på bikini och spatserade ut på stranden. Vi badade på det som senare visade sig vara det stenigaste stället på hela stranden så vi var till en början ganska besvikna över sandbotten. Vi slappade tills vi kände att det var dags för middag. Då gick vi först och bytte om och sedan vandrade vi längst havet i jakt på en lämplig restaurang. Överallt fanns restauranger och barer som alla försökte kalla in oss. Vi tittade på menyer och gick vidare tills vi valde en. Här beställde vi in en festmåltid. Jag och Malin delade på en grillad fisk för 400 baht vilket då var det dyraste vi beställt under hela den här resan. Lisa åt någon räkgryta av något slag. Såhär äcklig såg vår fisk ut efter at vi plundrat den en aning. Jag ska säga er att den var väldigt god i alla fall, och att de var tur att det var så pass mörkt att man knappt såg vad man satte i sig...



När denna snygging vad uppäten beställde glass till efterätt men fick veta att den var slut. Omåttligt besvikna tog vi alltså notan och började vandra tillbaka. Åter igen blev vi inkallade av folk. En av dessa var en ung piercad kille som undrade om v ville sätta oss och köpa en drink, no thank you sa vi. Wanna sleep? Frågade han. No svarade vi. Do you have any icecream slängde jag ur mig då. Och det hade de så glada i hågen lät vi oss ledas upp till Coconut bar till några lediga platser. Vi beställde vår glass (dyr den också, 200 baht för en bananasplit. I och för sig är det bara 50 kronor och de har behövt importera in den till ön så det gjorde inte så mycket) Vi åt och sedan kom killen som fångat in oss och satte ett fyra i rad-spel på vårt bord och började utmana oss stackars chanslösa. Tro mig när jag säger att han hade övat på det där. Sedan kom ännu en kille och spelade mot oss. Där var jag ännu mer lost för han var faktiskt ännu bättre. Dagen till ära, (alla hjärtans dag) så fick vi även några rosor var. Det var hur sött som helst! Vi satt där länge och sedan såg vi att barens chef inte såg allt för nöjd ut med att vi tog upp platser utan att dricka eller äta något mer så vi bad om notan och gick ner mot vattnet. Vi vadade lite och gick längre och längre ut. Tillsist gav jag upp, slängde kläderna (inte underkläderna däremot så var lugna :P ) och hoppade i helt och hållet. Hur skönt som helst! Medan jag badade frågade Malin och Lisa Kat (den första killen) när solen gick upp och de fick svaret halv 7. Vi beslutade oss för att gå upp tidigt för att de den. Sedan någon gång mitt i natten återvände vi till vårt rum för att sova.

Dag 2.

Vi vaknade klockan 6, klädde på oss och gick ut. Kat var redan uppe och hade gjort i ordning stolar åt oss. Vi beskådade soluppgången och satt sedan bara och slappade. Vi beställde in frukost och satt kvar. Vi satt faktiskt i de där stolarna från klockan halv 7 till klockan 2 reste oss endast för att bada och vandra runt lite på stranden. Klockan 12 vaknade Nu (uttalas No, med kort o), kille nummer två alltså och vi spelade lite spel. Klockan 2 satte vi oss i en speed boat som skulle ta oss runt ön till lite olika ställen, dels för att snorkla och dels för att se på miljön och en fiskfarm. Vid första snorklingstället gav jag upp denna högst obehagliga sysselsättning. Jag gjorde illa min fot på en korall och mitt cyklop läckte lite. Därefter satt jag i båten större delen av den tre timmar långa turen och fotade de andra när de plaskade runt bland fiskar.



När vi återvände till vår strand gick vi först för att snygga till oss lite och sedan placerade vi oss genast i våra stolar och beställde in middag. Man kan lugnt säga att vi spenderade större delen av tiden på denna ö med att sitta i våra specialarrangerade stolar (tre stolar vid ett bord istället för två. Ibland fyra så någon av killarna kunde slå sig ner bredvid och utmana oss med det ena spelet efter det andra). Denna sista kväll på stranden var hur bra som helst. Åter igen åt vi fisk och åter igen var den dyr och god. På en scen längre upp spelade ett band covers och längre fram på kvällen gick det fram att Malin kunde sjunga så de bad henne gå upp på scenen. Hon sjöng och vi lyssnade och njöt. Vi snackade ganska mycket med tre av killarna som jobbade där. Det fanns även en fjärde men han sa verkligen inte ett ord. Vi gav dem alla ganska fula och tråkiga smeknamn så vi kunde snacka om dem utan att de visste om det. Han som inte öppnade munnen, Lucky, fick heta Tråkmånsen. Kat, vars pappa var göteborgare fick heta Gbgarn, Nu har lite huggtänder och ser ut som en livs levande mangafigur så han fick heta InuYasha (en mangakaraktär med huggtänder för de som inte vet vem han är), han kallades även Yasha (smeknamn på smeknamn) och lillen, för han är faktiskt aningen kortare än vad jag är. Det ser man däremot inte förrän man står bredvid honom för han är så propotionelig. En tredje kille, Kelly, Coconuts chefs styvson kallade vi helt enkelt för Den tredje. Fantasifullt va? :P Hur som helst så hängde vi med dessa grabbar under hela tiden på ön. De var hur trevliga som helst, servade oss, puffade upp solstolskuddarna, bjöd oss på mat och godis som vi annars inte hade vågat käka och höll oss sysselsatta. Killarna bad oss att stanna ytterligare en dag och ärligt talat så ville vi det med men vi hade bara bokat vårt rum så vi hade det den natten. De erbjöd oss ett annat rum och vi sa att vi skulle tänka på det. Sedan tog vi ett kvällsdopp innan vi gick till sängs.

Dag 3.

Vi packade ihop våra ägodelar och checkade ut. Vi travade iväg till Coconut där vi lastade av våra prylar och satte oss i stolarna.



Denna dag gick till ganska mycket som dagen innan förutom att vi inte snorklade. Vi blev mer bundis med de anställda på coconut och till och med chefen som tidigare verkat lite läskig började le mot oss. Vi kunde helt enkelt inte åka, det tog emot för mycket, så tackade ja till rummet som vi fick för 500 baht per natt. Detta rum var bra mycket billigare än det vi tidigare sovit i och även bra mycket trevligare. Vi vandrade sedan iväg med Kat och Nu till en annan strand bara en bit därifrån, en strand där Nu hade jobbat 7 år innan han fick jobb på Coconut. (Man kan tro att han är jättegammal när man säger sju år, men han är bara 23 år faktiskt)



Nu är han längst ut och Kat är den andra.

På kvällen hjälpte jag Nu lite granna med att servera drinkar och sopa och sådant där. Det var skitkul och av några fulla tyskar fick jag 90 baht i dricks. Jag fick höra sedan att medan jag tjänade 90 baht på att jobba i 10 minuter så får de andra omkring 80 i dricks per person på en hel dag. Det var roligt, skadeglädjen slår till! Jag blev till och med erbjuden ett jobb där av chefen. Däremot vet jag inte hur seriös han var för han verkade lite full men jag skulle få 5000 baht i månaden (1250 kronor eller något sådant) och gratis boende och mat. Jag sa att jag skulle tänka på det. Sedan hängde vi bara där tills vi beslutade oss för att det var dags att sova.

Dag 4.

Åter igen sista dagen, så vi packade ihop checkade ut och drog ner till Coconut igen. Satt och slappade, badade, spelade spel, snackade och åt. Tillsist insåg vi att klockan var två och färjan går om två timmar. Nästan grinfärdiga insåg vi att vi inte klarar av att åka. Vi bad om att få hyra rummet en natt till och det fick vi. Skrattande åt oss själva, över att det var så svårt att åka satte vi oss och byggde ett sandslott. Något som vi planerat länge men som inte blivit av förrän då. Det blev väl inte så snyggt så efter ett tag gav vi upp och gick för att bada. Sedan satt vi på stranden och såg på när Nu skulpterade i sanden. Han satt däremot i skuggan för han var rädd för att bli brun, lillvännen.




Även denna dag gick till ganska precis som de andra och strax var det kväll igen. Vi åt och sedan hjälpte jag till lite i baren och så spelade vi spel och gjorde exakt vad vi gjort alla andra kvällar. Typ ingenting. Världens skönaste ingenting. Denna kväll hände även något otroligt. Tråkmånsen började snacka. Och han slutade aldrig! Han som varit tyst i fyra dar och knappt lett mot oss ens han öppnade munnen och stängde den nästan aldrig. Alltså var Tråkmånsen inte längre ett aktuellt smeknamn, men det gick inte att ändra på det nu. Även Den tredje var mer pratsam. Här har vi en ganska rolig poserbild på Tråkisen, Den tredje och Yasha.



Senare på kvällen, just innan vi gick till sängs satt vi med Kat och Nu och snackade. Malin sjöng lite för oss och vi hade det allmänt bra.

Dag 5.

Sista dagen, denna gång på riktigt. Vi gick upp tidigt för att se soluppgången igen men det var så mulet då att solen nästan inte syntes. Vi gav upp och gick och la oss igen i ett par timmar. Sedan gick vi upp, återvände till vårt stammisställe där vi nu nästan kände alla. Inklusive chefen, hans fru (?), deras 10åriga dotter, Kats syster och en del andra människor. Vi mådde alla ganska dåligt över att vi skulle fara men tjejerna sa att vi var tvungna att åka för att vi skulle hinna med det vi planerat. Själv tyckte jag att det vi hade planerat sög jämfört med att vara kvar. Men de var obevekliga, som huggna i sten. Dessutom hävdade de att det skulle bara bli svårare och svårare att åka ju längre vi stannade kvar. Det kan jag faktiskt hålla med om men jag tyckte ändå det var värt det. Vi tjejer gick upp i deras sovsal för att fota deras ganska speciella sovrum. På golvet ligger madrasser och mellan dem hänger lakan för att avgränsa deras områden. Det var ganska galet att tänka sig att de bodde där utan aircondition och sådant men det var ändå ganska mysigt.



Sedan gick vi ner igen och jag sopade sand från Coconuts golv en sista gång, serverade en sista cocacola och tog mitt sista dopp. När klockan var halv 4 och de hade börjat hämta upp folk till färjan kändes det riktigt jobbigt. Vi tog våra väskor, eller Kat och Nu tog dem och sedan gick vi ner till vattnet. Vi sa farväl och gick ombord på vad som kändes som en domedagsfärd. Och så var denna underbara tid på en paradisstrand över.