Sista tiden i Thailand
Dagen efter Koh Samet gjorde vi inte så mycket. Vi for på stan och kollade runt lite. Jag köpte mig en stor resväska för 1200 baht men var annars inte på shoppinghumör. Jag hade ont i huvudet och var inte riktigt på topp, men vi köpte oss var sitt fyra i rad-spel, exakt samma som de spel de hade på ön, dels som ett minne och dels för att man ska kunna öva och sedan komma tillbaka och klå dom! Sedan gjorde vi inte så mycket mer denna dag.
På fredagen bloggade vi allihopa. Det tog superlång tid att skriva om Koh Samet så vi hann inte så mycket mer på dagen annat än att slappa och återhämta sig lite. Vi packade även lite och tvättade. När vi satt i rummet och snackade kom vi fram till, efter mycket velande fram och tillbaka, att det ändå vore himla roligt att åka tillbaka till Koh Samet och folket på Coconut en sista gång innan vi drar vidare till Peking. Anledningen till att vi tvekade var att vi dels tyckte det var lite ont om tid och dessutom så vet man ju aldrig om det är lika kul när man kommer tillbaka, om det skulle kännas lika bra. Men vi ställde fördelarna mot nackdelarna och ansåg att fördelarna vann, alltså bestämde vi att vi skulle åka tillbaka söndag morgon och stanna till måndag, dvs vår sista dag i Thailand.
Lördag, Även denna dag var väldigt slö. Inte förrän vid femtiden då vi for iväg för att köpa vår biljett till Samet gjorde vi något annat än att sitta hemma. Efter biljettköpet for vi med Somjit till en restaurang/bar som jag misstänker är något av ett favoritställe för henne. Där käkade vi och så spelade Malin, Lisa och Somjit biljard. Sedan for vi till Walking Street där man fick ett smakprov av nattlivet här i Pattaya. Det var ett vimmel av människor, neonskyltar, barer, klubbar, lättklädda kvinnor, mat och massvis mer. Vi såg till och med lite thaiboxning när vi vandrade upp för gatan. Vi tog oss sedan hem igen men for sedan iväg direkt. Denna gång for vi iväg med Somjits son Gop som jag inte sett sedan jag var typ 12. Han tog oss till en klubb som hade livemusik. Det var jätteroligt att lyssna på detta energiska band som spelade covers på välkända thailändska låtar. Bra lät det också! Bättre än något vi har sett när vi tittar på thailändska musikvideor på tv. Sedan for vi hem för att sova. Klockan halv åtta skulle bussen mot färjan gå.
Söndag. Vi vaknade, åt frukost och for sedan iväg. Bussfärden gick snabbt och när vi steg in på resebyrån som anordnar med färjan och det så kände alla igen oss vilket kändes ganska roligt. Åter igen fick vi sitta på VIP-platserna på färjan och den ganska grå himlen klarnade upp mer och mer ju närmare vi kom ön. Vi steg iland och smög upp på stranden och gick bakvägen till Coconut. Kat som jobbade med att ställa i ordning blev mäkta överraskad när vi dök upp ifrån Coconuts inre. Ännu roligare var det att väcka Nu och se hur han spärrade upp ögonen i misstro. Han gick till och med upp, annars sover han till klockan 12 varje dag, och ofta längre fastän det är 12 han börjar jobba. Och så var allt som det skulle igen. Vi återtog våra platser och gjorde precis det vi kom dit för. Sola, bada, spela spel och umgås.
Idag klockan 12 gick färjan hem igen. Det kändes jobbigt att ta avsked men förr eller senare så ses vi nog igen. Denna sista dag i Thailand känns ganska vemodig. Jag vill inte alls åka härifrån. Jag har haft så otroligt bra, och ju längre jag är hemifrån desto enklare blir det med hemlängtan. Just nu existerar den inte alls faktiskt. Klockan 21.00 kommer en taxi som ska ta oss till Bangkoks flygplats och klockan ett i natt åker vi till Peking. Inte ens det känns så kul just nu men jag kan tänka mig att det blir bättre snart.
Jahapp, då måste jag gå och packa då. Nu hörs vi nog inte på några dagar. Ni får ha det så bra tills nästa gång jag får tag på en dator. Hej hej!
På fredagen bloggade vi allihopa. Det tog superlång tid att skriva om Koh Samet så vi hann inte så mycket mer på dagen annat än att slappa och återhämta sig lite. Vi packade även lite och tvättade. När vi satt i rummet och snackade kom vi fram till, efter mycket velande fram och tillbaka, att det ändå vore himla roligt att åka tillbaka till Koh Samet och folket på Coconut en sista gång innan vi drar vidare till Peking. Anledningen till att vi tvekade var att vi dels tyckte det var lite ont om tid och dessutom så vet man ju aldrig om det är lika kul när man kommer tillbaka, om det skulle kännas lika bra. Men vi ställde fördelarna mot nackdelarna och ansåg att fördelarna vann, alltså bestämde vi att vi skulle åka tillbaka söndag morgon och stanna till måndag, dvs vår sista dag i Thailand.
Lördag, Även denna dag var väldigt slö. Inte förrän vid femtiden då vi for iväg för att köpa vår biljett till Samet gjorde vi något annat än att sitta hemma. Efter biljettköpet for vi med Somjit till en restaurang/bar som jag misstänker är något av ett favoritställe för henne. Där käkade vi och så spelade Malin, Lisa och Somjit biljard. Sedan for vi till Walking Street där man fick ett smakprov av nattlivet här i Pattaya. Det var ett vimmel av människor, neonskyltar, barer, klubbar, lättklädda kvinnor, mat och massvis mer. Vi såg till och med lite thaiboxning när vi vandrade upp för gatan. Vi tog oss sedan hem igen men for sedan iväg direkt. Denna gång for vi iväg med Somjits son Gop som jag inte sett sedan jag var typ 12. Han tog oss till en klubb som hade livemusik. Det var jätteroligt att lyssna på detta energiska band som spelade covers på välkända thailändska låtar. Bra lät det också! Bättre än något vi har sett när vi tittar på thailändska musikvideor på tv. Sedan for vi hem för att sova. Klockan halv åtta skulle bussen mot färjan gå.
Söndag. Vi vaknade, åt frukost och for sedan iväg. Bussfärden gick snabbt och när vi steg in på resebyrån som anordnar med färjan och det så kände alla igen oss vilket kändes ganska roligt. Åter igen fick vi sitta på VIP-platserna på färjan och den ganska grå himlen klarnade upp mer och mer ju närmare vi kom ön. Vi steg iland och smög upp på stranden och gick bakvägen till Coconut. Kat som jobbade med att ställa i ordning blev mäkta överraskad när vi dök upp ifrån Coconuts inre. Ännu roligare var det att väcka Nu och se hur han spärrade upp ögonen i misstro. Han gick till och med upp, annars sover han till klockan 12 varje dag, och ofta längre fastän det är 12 han börjar jobba. Och så var allt som det skulle igen. Vi återtog våra platser och gjorde precis det vi kom dit för. Sola, bada, spela spel och umgås.
Idag klockan 12 gick färjan hem igen. Det kändes jobbigt att ta avsked men förr eller senare så ses vi nog igen. Denna sista dag i Thailand känns ganska vemodig. Jag vill inte alls åka härifrån. Jag har haft så otroligt bra, och ju längre jag är hemifrån desto enklare blir det med hemlängtan. Just nu existerar den inte alls faktiskt. Klockan 21.00 kommer en taxi som ska ta oss till Bangkoks flygplats och klockan ett i natt åker vi till Peking. Inte ens det känns så kul just nu men jag kan tänka mig att det blir bättre snart.
Jahapp, då måste jag gå och packa då. Nu hörs vi nog inte på några dagar. Ni får ha det så bra tills nästa gång jag får tag på en dator. Hej hej!
Kommentarer
Trackback
