lillklara

Jag vaknade, åter igen stel som en pinne och ont i musklerna efter att ha släpat drygt 30 kilo bagage genom Londons tunnelbanesystem. Gick ner och åt rostade bagels och drack apelsinjuice till frukost. Satte mig sedan framför tv:n och såg filmen Hairspray. Inte så bra men acceptabel antar jag. Vid typ 11-tiden for familjen in till Richmond för att kolla på glasögon åt Therese. Själv packade jag upp mina kläder och ägodelar, en underbar känsla efter att ha levt i en resväska (eller två i detta fall) i 2 veckor och sedan gick jag ut för att utforska Sheen lite mer. Jag strosade runt på huvudgatan som är full av små butiker och restauranger, köpte lite godis på Tesco Express som jag senare när jag kom hem gömde undan i min garderob för senare bruk. Jag köpte även en begagnad DVD-box med serien Psych för 5 pund. En disc saknades men jag tänkte att det kan vara ett underhållande tidsfördriv ändå så det gjorde inte så mycket.

Jag kom hem strax innan två, familjen var då hemma men for strax iväg igen denna gång på babysim. Jag åt två bagels, varav ena framför tv:n medan jag såg på Agatha Christies Poirot och sedan gick jag upp på mitt rum, datade lite och skypade hem till pappa. De andra kom hem vid 5-tiden. Jag gick ner då jag hade snackat färdigt med min far och syster, försökte hjälpa till med middagen men det fanns inte så mycket för mig att göra så jag lekte med Samuel istället. Vi åt grillade grekiska köttbullar/biffar, halloumiost, potatis och tzatziki (så himla fult ord när man skriver ner det. Jag försökte med tsatsiki också, men det var lika fult). Gott gott gott och jag åt tills det stod mig ut ur öronen. Niels sprang fram och tillbaka mellan matbordet och TV:n eftersom det spelades en match mellan Danmark och Sverige. Efter maten diskade jag undan och gjorde honom sällskap under de sista 20 minuterna. Efter att ha bevittnat vårt nederlag fixade jag te och sedan såg vi en amerikansk thriller/actionrulle som hette Eagel eye, om jag minns rätt. Helt okej film, lite väl mycket krasch boom och sprängda bilar för min del men helt klart bättre än morgonens musikal. När eftertexterna rullade sa jag godnatt till min nya familj, stegade upp för trappen och gick in i mitt rum och satte mig här. I morgon ska jag lägga upp några bilder av huset om jag har tid och ork. Det är väl främst orken det hänger på. Vi får se vad annat som kommer ske denna andra söndag i Englands huvudstad. Kanske tar jag en promenad in till Richmond och utforskar vad som finns där. Vi ser, vi ser.

Nu ska jag sova sött i alla fall och försöka slappna av i mina stackars ömmande muskler och leder. Jag kan ju avsluta denna dags bloggande med att säga att den här dagens vistelse i detta hus och med denna familj känns lika bra som gårdagen. Jag är hoppfull inför de kommande månaderna och jag ska göra mitt bästa för att detta ska bli en minnesvärd tid både för mig och familjen From. Mest av allt hoppas jag att min optimism håller i sig. Av erfarenhet vet jag att den kan dala på nolltid, så be för mig godvänner. Be!

Kram på er!