lillklara

Jag tog tåget till Waterloo station strax efter kl 11 och travade in till centrala London. Det tog inte lång tid för mig att inse att London är en alldeles för stor stad för mig att vandra omkring i på egen hand. Till och med affärerna är för stora. Oj oj så vilsen lilla stackars Klara blev! Inte hittade jag något att köpa heller, det finns så mycket att jag mest bara blev trött och inte kunde se något som såg fint ut. Jag fixade däremot ett engelskt sim-kort så nu har jag ett nytt nummer. För de som vill ha tag på mig så kan ni göra det på: 0044 78 14 91 3811. Vid 4 var jag helt slut och hade en bankande huvudvärk så då tog jag tunnelbanan mot stationen igen. Där gick jag in på Body Store och köpte mig en burk body butter innan jag satte mig på tåget tillbaka till Sheen.

Väl hemma värmde jag upp lasagnen från dagen innan och så åt vi. Efteråt slappade jag lite framför tv:n innan jag gick upp på mitt rum, tog datorn + en snickers med mig till sängen och såg Hancock innan jag somnade.

Fredag

Morgonen började som alla andra mornar, frukost + lite tv-tittande. Jag slöade fram till lunch ungefär. Vid 1-tiden for Therese och Sammy iväg för att träna simning. Jag valde att stanna hemma för att äntligen slå mig ner med japanskan. Det gick ganska bra faktiskt! Jag fick en hel del gjort där jag satt med en burk cola och en scones och bläddrade i böckerna. Jag antecknade en hel del men däremot tror jag inte det var så mycket som fastnade i hjärnan, tyvärr. Men kanske kan jag banka in det om jag läser igenom mina papper ett antal gånger.

Innan jag började med japanskan så skypade jag lite med Ludvig som var hemma hos min familj. Han visade upp lilla söta Eko i webkameran och jag fick superstor hemlängtan. Lilla lilla vovve. Oj vad jag saknar henne! Och ni andra såklart! ;)

När Therese kom hem gav jag upp pluggandet och satte mig och åt en chokladmuffins med henne. Sedan gick vi och handlade lite mat åt mig och Samuel. Therese och Niels skulle för första gången på ett år åka ut och äta på restaurang utan en liten bäbis och jag skulle vara barnvakt. Jag och Sammy åt lax med pesto och färsk pasta och sedan for de. De förberedde mig på att han skulle skrika och gråta och tipsade om hur man kunde få honom att somna. Detta skulle bli första gången som någon annan än Therese eller Niels nattade Samuel. Och så for de iväg. Samuel grät och jag höll honom medan jag trampade och dansade runt i vardagsrummet till musik. Innan låten vi lyssnade på var slut hade han lagt av med att gråta och sedan lekte vi en massa medan jag fick i honom lite yoghurt eftersom han inte ätit så mycket middag. Vid 9 bytte vi om till ren blöja och pyjamas och sedan skypade vi hem till mor och far så de fick se hur lillgrabben ser ut. Sedan gick jag upp till sovrummet, la honom på storsängen och la mig bredvid och nynnade och sjöng visor för honom. Han började just somna när ett stort plan flög över oss. Då öppnade han ögonen och började sätta sig upp så då tog jag honom i famn och nynnade på. Var gång jag trodde han hade somnat och försökte lägga honom i sin säng så började han vakna igen så jag höll honom tills mina armar darrade av tyngden. Tänka sig att bäbisar kan vara så tunga! Till sist sov han tillräckligt djupt i alla fall så jag kunde få ner han i sängen. Jag satte på lyssningsgrejen så jag skulle kunna höra där nere om han vaknar och tassade sedan ur rummet med darrande och trötta armar. Jag smsade hans föräldrar att de kunde slappna av för allt hade gått bra och att han nu sov och sedan tog jag glass och macka och spenderade resten av kvällen framför tv:n. Vid 11 kom Therese och Niels hem, glada över att det gått så bra och vi satt tillsammans och tittade på Rush Hour i en timme innan jag gav upp och gick och la mig. Helt 100% slut men nöjd.