lillklara

Äntligen helg. Vaknade av väckarklockan vid 8 men beslutade mig för att sova vidare. Då och då väcktes jag igen av barnskrik, hörde att de skulle ut och se på hästarna en bit bort så jag låg kvar i sängen tills jag visste att de var borta. Vet inte riktigt varför jag vill undvika dem, vi bor ju i samma hus så det är inte superlätt, men jag antar att det har något att göra med att nu är det helg och jag är ledig. Skulle du vilja hänga på ditt jobb en lördag? Nope, skulle inte tro det. Hursomhelst så gick jag upp då strax innan tio, mailade lite och kollade sen i köket efter något att äta. I frysen hittade jag en brödbit men annars var det ganska så utplockat. Jag hoppas de far och handlar. När jag stod i köket knackade det på dörren. Jag blev typ rädd, föräldrarna har nämnt att man inte ska öppna för vem som helst och eftersom jag inte känner någon här så är alla vem som helst. Visste inte om jag skulle öppna men jag tänkte att det kanske var Josse som hade glömt nycklarna så jag gjorde det superförsiktigt. (tänk dig hur gamla tanter öppnar dörrar på film när de inte vet vem det är som står bakom och ringer på, ungefär så såg jag nog ut) Där stod ett brevbud så det var ju ungefär lika farligt som ett russin. Jag signade hans lilla handdator och tog in paketet som han lämnade. Sedan satte jag mig vid datorn och åt min frukost.

Efter det hände inte så mycket och vid 3-tiden for jag och Bella in till stan, vandrade runt, åt sushi, belgiska våfflor med glass och chokladsås, tog en öl med mera. Sedan for vi på en fest hos en som Bella kände. Det var nästan bara svenskar där, någon britt och en finne men annars svenskt rakt igenom. Hade varit kul att träffa några andra men det var trevligt ändå.

Vi sov i soffan hos den här killen och återvände till Perivale vid 8-tiden, söndag morgon. Då gick vi och la oss igen så jag har sovit fram till typ för en timme sedan.

Idag längtar jag hem som bara den faktiskt. Känns nästan inte värt att vara kvar.