23/4 - 25/4 Camden, barnvakt och Oxford
Fredag.
Alison var hemma även denna dag så med gemensamma krafter lyckades vi få pojken till skolan. Jag släpade på hans cricketbag som säkert är i samma viktklass som jag, så när jag äntligen kunde slänga av mig den på skolan gick jag sedan hem lätt som en fjäder. Jag städade och sådant medan Alison sov, såg sedan lite på tv, bytte lakan i Alisons säng medan hon åt frukost och sedan ansåg jag mig vara färdig med morgonens sysslor. Jag gick då till grannen eftersom jag lovat att hälsa på deras nya au pair. Tjejen var från Slovakien och har varit här i typ 4 dagar. Hon var alltså inte alls speciellt bra på engelska. Vi gick på en lång promenad i solskenet i alla fall och jag köpte vårens första glass. Ingen aning om hur mycket hon fattade men jag babblade på om allt möjligt och som vanligt när jag snackar med folk som är sämre på engelska än mig så blev jag sympatidålig. Det finns som ingen mening med att använda ett nyanserat och avancerat språk när personen man talar med ändå inte kommer förstå så man går som back to basic helt enkelt. Men det var trevligt, känner dock att jag inte riktigt har lust och tid att vara den som visar henne runt i London. Fy vad hemsk jag är! Men nu har jag varit här så pass länge att jag inte känner att jag har något att vinna på att umgås med en tjej som inte ens förstår 50 % av vad jag säger. Jag jobbar på veckorna och på helgerna har jag nästa bara tid för Julia och Charlotte. De ligger på högsta prio så om de är lediga är det dem jag träffar. Men hon bor ju nära och jag vet hur jobbigt det är att inte känna någon så jag ska gå och hälsa på henne på dagarna när jag har tid. Är däremot lite less på alla de här tjejerna som kommer hit som au pair och sedan inte kan göra något själv. Det är så många som inte har någon som helst drivkraft eller ambition. De bara stannar här i Twickenham, möjligtvis åker in till Kingston någon gång men inget mer och om de ska in till stan så är det för att någon annan drar med dem. Och sedan klagar de på hur tråkigt det är här ute och att de längtar hem. Haha, nu blir jag bitterKlara men hjälp alltså! När jag var ny for jag och gjorde en massa saker själv, jag gick på museum, shoppade på stan och annat och sedan kämpade jag för att träffa vänner. Visst kan man längta hem men alla har vi väl åkt hit av egen fri vilja? Sluta klaga och gör något av situationen.
Äh, nu är det jag som ska sluta. Vart var jag? Jo, efter promenaden gick jag hem, käkade lunch framför tv:n, tog en dusch och datade sedan lite. Halv 4 gick jag för att hämta pojken och hans väska. Vi gick hem och jag satte igång med att fixa middag och stryka kläder. Klockan 7 började jag fixa till mig för kvällen. Jag, Julia och hennes kompis Matilda skulle till Camden och festa. Halv 9 satte jag mig på en buss och strax innan 10 var jag framme vid Camden tube station. Efter ett tag kom även tjejerna fram och då gick vi till puben World's End och tog ett par cider och snackade med folk. Vid 12-tiden gick vi till Barfly, en bar/club men där var så trist att säkert 10 minuter efter att vi kommit in gick vi igen. Vi testade istället Underworld och där var det lite bättre. Dock ingen 100 poängare men det blir ju vad man gör det till så vi dansade och hade kul ändå. Strax innan halv 3 lämnade vi stället och letade efter våra bussar. Jag såg min, sa adjö till tjejerna och älgade iväg efter den. Jag sprang seriöst som ett djur och ändå missade jag bussjäkeln med säkert 2 sekunder. Då var jag helt illamående av ansträngningen, jag har nog aldrig pressat mig så hårt, jag tänkte att det skulle vara värt det när jag väl satt på bussen och är på väg hem tidigt. Och vad fick man för det? En hjärtattack och inget mer. Nästa buss gick klockan 3 och som tur vad hade jag flyt med bussbytet i Hammersmith så jag var hemma typ kvart över 4. Halv 5 låg jag i sängen och fick lite efterlängtad sömn.
Lördag.
Vid 10-tiden gick jag upp eftersom jag lovat att umgås med Marietta denna dag. Hon ringde upp och sa att vi kunde träffas vid 12-tiden så jag la mig då och grisade i ungefär en timme till. När det var dags promenerade jag till henne och därifrån tog vi bussen till Richmond. Vi strosade runt lite innan vi gick och köpte lunch som vi tog med oss till ett härligt ställe vid Themsen. Jag åt en vietnamesisk nudelsallad som kändes helt perfekt för det soliga varma vädret. Efter ett tag blev Marietta rastlös så vi gick i butiker en stund så hon kunde hitta presenter åt sina föräldrar som fyllt år och sedan köpte jag mig en frappe på Starbucks. Klockan var då kring 4 så vi tog bussen hem och jag chillade framför datorn en stund innan det var dags för mig att agera barnvakt. Sam, en grannunge var även här så han och Ewan lekte snällt. Jag fixade ungarna käk, och efter att Fraser ätit gick han och la sig (han hade haft en 7 timmars cricketmatch så han var nog ganska slut) så då hade jag lite tid för mig själv så jag såg ett avsnitt How I met your mother på tv innan jag kollade till Ewan och Sam. Halv 10 hämtade Sams pappa honom och sedan lät jag Ewan leka i en timme till innan han fick lägga sig. Jag skypade med Ludvig under tiden och hade på så sätt en ganska behaglig lördagskväll. Klockan 11 gick jag och la mig men väcktes strax innan 12 av att min telefon ringde. Det var Alison som glömt sina nycklar så jag gick ner och väntade på att hon skulle komma hem. Jag släppte in henne och hon tackade och tyckte det var bra att hon sluppit väcka någon. Räknas inte jag? tänkte jag tyst men orkade inte säga något. Jag gick upp och la mig igen men det tog evigheter innan jag äntligen kunde somna om.
Söndag.
Upp tidigt. Klockan 7. Och då hade jag ändå försovit mig lite. Jag kastade på mig kläder och linser, tryckte ner lite nödvändigheter i min hyfsat nya bruna läderväska knyckte en brödbit från köket och sprang iväg till bussen. I Richmond köpte jag mig en cappuccino för att kunna vakna till lite mer och satte mig på tuben en minut innan den gick. Där satt jag med massvis av springare på väg att delta i London Marathon, kände mig lagom missplacerad med kaffen i ena handen och mascaran i andra. På Victoria station gick jag av och letade rätt på busstationen och mötte Julia. Vi hittade rätt buss och köpte en tur och returbiljett till Oxford för 16 pund. Resan tog drygt en och en halvtimme, Julia sov mesta delen av tiden och jag satt och raderade sms. När vi kom fram köpte vi platser i en guidetur som skulle vara klockan 1 och sedan gick vi och käkade frukost/lunch. Vi travade runt lite på egen hand innan vi anslöt oss till turen där vi (som alltid när jag går på guidade turer) drog ner medelåldern ganska ordentligt. Vi kollade på en massa colleges och annat och såg även en pub där Tolkien och Lewis brukade sitta och snacka. Turistguiden sa att om man går in där, söker rätt på någon som kände Tolkien och köper honom en öl så kan man få höra en massa intressanta historier. Jag och Julia tänkte oss då hur vi skulle gå in med vår stackars au pair-lön i händerna och fråga om någon där kände Tolkien och se hur en skog av händer far i luften från alla lokala alkisar som ser möjligheten att få lite gratis dricka. Vi skrattade så jag fick kramp i magen. Det var i allmänhet väldigt roligt i Oxford för båda två var trötta och lite kaffehöga. Oxford är för övrigt en väldigt fin stad. Gammal och jäklar vad många universitet det finns! Vi åkte hem vid 4 - 5-tiden och var i Victoria vid 6 eller så. Då skiljdes vi åt, jag åkte hem och datade lite innan jag la mig strax innan 10.
Jag ska lägga upp lite bilder från vår resa senare!
Puss!
Kommentarer
Trackback
