Resan fram och tillbaka
På morgonen den 18:e, klockan 4 kom en taxi och körde en sömnig och resfebrig Klara genom snöslask till Heathrow airport. Jag kom fram till rätt terminal och lyckades checka in och skriva ut mitt bordingkort i en av de små självincheckningsmaskinerna och ställde mig sedan i en lång kö för att lämna av min väska. Allt gick bra, säkerhetskontroll, hitta gaten och allt annat man gör innan man får komma iväg. Men sen då, när jag satt på gaten och väntade så var planet försenat. En halvtimme efter att planet borde gått fick vi äntligen borda. Skönt tänkte jag, jag kommer kanske inte missa mitt andra plan från Stockholm ändå. Men tji fick jag! Efter två väntetimmar inne i planet lyfte vi. Alltså en sammanlagd försening på två och en halv timme. Mitt plan till Umeå var ju bara att glömma. Jag hade i alla fall ganska trevligt på planet, jag satt mitt emellan en svensk tjej och en engelsk grabb och vi snackade, lekte med killens dator och hade det ganska bra trots omständigheterna. När vi äntligen landade (vi hade då suttit i planet i 5 timmar, en färd som vanligtvis tar max 2,5 h) följdes jag och den svenska tjejen åt till disken där vi skulle få veta när våra nya plan vidare upp i landet skulle gå. Tjejen som skulle till Östersund (om jag minns rätt), hennes plan skulle gå 14.30. Lite småsent tyckte vi men okej då, och sedan fick jag reda på min tid. 17.40. 17.40!? Hellskottas skit, jag skulle egentligen varit hemma 12.30. Jaha, här var man trött och utmattad eftersom man gått upp klockan halv 4 för att hinna med ett plan som ändå inte gick förrän halv 10, men det var bara att pressa tillbaka tårarna och acceptera läget. Vi fick i alla fall ett presentkort var på 150 kronor att spendera på flygplatsen. Vi gick och satte oss på McDonalds och åt hamburgare, tjejen sprang iväg ganska snart för att hinna till sin gate och jag satt kvar, plockade upp min dator och såg en film, åt glass, tyckte lagom synd om mig själv fastän det helt klart hade kunnat vara mycket värre och gick sedan jag också för att genomgå alla säkerhets och passkontroller innan planet skulle gå. Nästa plan var självfallet också lite sent men vid 7-tiden gick jag i alla fall på välkänd Umemark. Något som inte gjorde det var däremot min väska som självfallet hade glömts bort någonstans. Snacka om att allt hade gått fel den dagen. Pappa, Jonas och Alva som hade mött mig på flyget tog mig hem där jag träffade resten av familjen. Vi åt och sedan stupade jag i sängs.
.
Dagen efter kom min väska med taxi.
.
Jag orkar inte gå in på vad jag gjorde resten av lovet men det var lugnt, härligt, roligt och mysigt att vara hemma i Sverige och träffa familj, släkt och vänner. Tack alla för en härlig jul och ett roligt nyår!
.
Igår, den 4:e åkte jag tillbaka. Denna gång gick allt bra. Första planet var i och för sig en timme försenat men jag hade inte lika bråttom denna gång att hinna med nästa plan och jag hade en bra bok med mig så det gjorde inget. Väl framme i London tog jag tuben till Hammersmith och bussen därifrån till East Sheen. Kändes så konstigt att åka utomlands när det inte alls kändes som det utan allt var så bekant och hemma. När jag släpat mig hem till huset så var det tomt, Niels som hade kommit hem från Danmark dagen innan hade inte återvänt från jobbet. Jag var supertrött och gick och la mig och sov i en timme. När Niels kom hem vid 8-tiden gick jag ner och pratade med honom i en dryg timme innan jag gick upp, skypade med mor och datade lite i övrigt innan jag la mig för att sova sött.
Kommentarer
Trackback
