lillklara

Jag sov dåligt, eller hyfsat i alla fall. Vaknade en massa av hostningar så det var ganska så irriterande. Jag tycker inte om störd nattsömn, det kan jag säga er. Sov däremot till klockan 11 så nog fick jag min beskärda del sömn ändå.

Efter frukost gjorde jag mig en latte och la mig i sängen igen och såg en filmatisering av Nora Roberts bok Nigh Noon medan jag tryckte munnen full av pringles. Inte superbra film men den fick mig att tänka att tänka till lite när det gäller min framtid. Barnmorska, lärare, makeup-artist släng er i väggen, jag vill bli polis! Det tog dock inte lång tid av sökande på polishögskolans hemsida för att inse att jag lika gärna kunde slänga mina polisambitioner i sjön. Jag föll stort på två ganska viktiga krav. Dels så ska man inte ha några kroniska sjukdomar och sen så är dålig syn inget plus direkt. Och hur är det med Klara när det är något hon inte kan få? Jo då vill hon ha det extra mycket. Jag vill inte bli något annat än polis! (fråga mig igår om jag skulle vara intresserad av det yrket och jag skulle skratta dig rakt upp i ansiktet) Ja det är väl bara att ge upp. Mamma verkade i alla fall ganska så lättad. Vi försökte spinna fram något annat karriärsval åt mig men det gick inte så bra. Hon pladdrar på om personalvetare, men vad tusan är det? Inte ens hon visste så varför hon försöker övertala mig om att välja det är något av ett mysterium. Hon sa även att man inte behövde utbilda sig. Så korvgubbe är ett alternativ tycker du? Fy det är så svårt att veta vad man ska göra av sitt liv! Varför kunde det inte bara vara utstakat för en sedan innan. Man kunde väl få sitt framtida yrke tatuerat under foten när man föddes så man visste vilken väg man skulle ta.

När filmen och snacket med modern var över gjorde jag en insats i huset. Jag skrubbade diskhon blänkande ren och torkade golven. Sedan åt jag tonfisk och potatis igen (varför vara varierande?) och såg sedan ytterligare en Robertsfilm, denna gång Tribute. Mycket bättre faktiskt, men eftersom jag direkt listade ut vem som var mördaren så stärkte det bara min övertygelse om att kriminalare är mitt kall. Jag gick ner och märkte att huset var tomt fastän klockan var 8. Kom ihåg lite vagt att Niels sagt något om att han skulle bort med jobbet, undra vart. Jag såg lite av fotbollen men jäklar så segt det var. Till och med jag hade kunnat göra lite mer action i det spelet. (Hm... kanske fotbollsproffs är en idé?)

Jag stängde alltså av tv:n och travade upp på rummet igen. Det är min sista dag av återhämtning och kurering eftersom Lisa Boman och en kompis till henne kommer till London i morgon så jag ska verkligen njuta av att vara helt slö innan jag sätter på mig något annat än pyjamas och drar runt på stan med tjejerna.

Nu ska jag röja upp lite på rummet. Eller se en till film. Vi ser helt enkelt. Men får ni någon snilleblixt och inser att jag bara mååååste bli... what ever.. så hör av er för tusan!