lillklara

Dagen efter Koh Samet gjorde vi inte så mycket. Vi for på stan och kollade runt lite. Jag köpte mig en stor resväska för 1200 baht men var annars inte på shoppinghumör. Jag hade ont i huvudet och var inte riktigt på topp, men vi köpte oss var sitt fyra i rad-spel, exakt samma som de spel de hade på ön, dels som ett minne och dels för att man ska kunna öva och sedan komma tillbaka och klå dom! Sedan gjorde vi inte så mycket mer denna dag.

På fredagen bloggade vi allihopa. Det tog superlång tid att skriva om Koh Samet så vi hann inte så mycket mer på dagen annat än att slappa och återhämta sig lite. Vi packade även lite och tvättade. När vi satt i rummet och snackade kom vi fram till, efter mycket velande fram och tillbaka, att det ändå vore himla roligt att åka tillbaka till Koh Samet och folket på Coconut en sista gång innan vi drar vidare till Peking. Anledningen till att vi tvekade var att vi dels tyckte det var lite ont om tid och dessutom så vet man ju aldrig om det är lika kul när man kommer tillbaka, om det skulle kännas lika bra. Men vi ställde fördelarna mot nackdelarna och ansåg att fördelarna vann, alltså bestämde vi att vi skulle åka tillbaka söndag morgon och stanna till måndag, dvs vår sista dag i Thailand.

Lördag, Även denna dag var väldigt slö. Inte förrän vid femtiden då vi for iväg för att köpa vår biljett till Samet gjorde vi något annat än att sitta hemma. Efter biljettköpet for vi med Somjit till en restaurang/bar som jag misstänker är något av ett favoritställe för henne. Där käkade vi och så spelade Malin, Lisa och Somjit biljard. Sedan for vi till Walking Street där man fick ett smakprov av nattlivet här i Pattaya. Det var ett vimmel av människor, neonskyltar, barer, klubbar, lättklädda kvinnor, mat och massvis mer. Vi såg till och med lite thaiboxning när vi vandrade upp för gatan. Vi tog oss sedan hem igen men for sedan iväg direkt. Denna gång for vi iväg med Somjits son Gop som jag inte sett sedan jag var typ 12. Han tog oss till en klubb som hade livemusik. Det var jätteroligt att lyssna på detta energiska band som spelade covers på välkända thailändska låtar. Bra lät det också! Bättre än något vi har sett när vi tittar på thailändska musikvideor på tv. Sedan for vi hem för att sova. Klockan halv åtta skulle bussen mot färjan gå.

Söndag. Vi vaknade, åt frukost och for sedan iväg. Bussfärden gick snabbt och när vi steg in på resebyrån som anordnar med färjan och det så kände alla igen oss vilket kändes ganska roligt. Åter igen fick vi sitta på VIP-platserna på färjan och den ganska grå himlen klarnade upp mer och mer ju närmare vi kom ön. Vi steg iland och smög upp på stranden och gick bakvägen till Coconut. Kat som jobbade med att ställa i ordning blev mäkta överraskad när vi dök upp ifrån Coconuts inre. Ännu roligare var det att väcka Nu och se hur han spärrade upp ögonen i misstro. Han gick till och med upp, annars sover han till klockan 12 varje dag, och ofta längre fastän det är 12 han börjar jobba. Och så var allt som det skulle igen. Vi återtog våra platser och gjorde precis det vi kom dit för. Sola, bada, spela spel och umgås.

Idag klockan 12 gick färjan hem igen. Det kändes jobbigt att ta avsked men förr eller senare så ses vi nog igen. Denna sista dag i Thailand känns ganska vemodig. Jag vill inte alls åka härifrån. Jag har haft så otroligt bra, och ju längre jag är hemifrån desto enklare blir det med hemlängtan. Just nu existerar den inte alls faktiskt. Klockan 21.00 kommer en taxi som ska ta oss till Bangkoks flygplats och klockan ett i natt åker vi till Peking. Inte ens det känns så kul just nu men jag kan tänka mig att det blir bättre snart.

Jahapp, då måste jag gå och packa då. Nu hörs vi nog inte på några dagar. Ni får ha det så bra tills nästa gång jag får tag på en dator. Hej hej!

Nu var det verkligen ett bra tag sedan som jag uppdaterade er om våra äventyr här i Thailand. Den främsta anledningen till att det var så länge sedan är att vi stannade fyra nätter på Koh Samet istället för de två som vi planerade. En annan anledning är att jag inte riktigt orkat skriva heller :P Men nu ska det alltså bli!

Dag 1.

Klockan 11.30 skulle vår minibuss gå till färjan mot Koh Samet. Den var minst en halvtimme sen men det gjorde inte så mycket. Vi kom så småning om iväg i alla fall. Bilfärden tog väl en timme och sedan fick vi gå en bit för att komma till färjan. Vi klev ombord och kastade loss. Det dröjde inte länge förrän en ung man som jobbade på båten erbjöd oss en bättre plats än i den ganska kvalmiga passagerarhytten. Vi fick klättra upp och sätta oss längst fram på en bastmatta. Suverän utsikt, frisk luft, sol och lite mer privat. Helt underbart! Vi fotade men man kan inte direkt säga att bilderna blev så bra. Men denna är nog den bästa, tro det eller ej :P



Vi steg av på Wongduern Beach och från den stunden vi vadade från båten upp mot stranden tills vi kom tillbaka till Pattaya och fick duscha av oss så har vi varit konstant sandiga. Hur som helst, vi klev av och gick nästan genast för att käka. Vi var sjukt sugna på pizza men vi orkade inte gå längre än till första restaurangen så det blev hamburgare. Efter maten gick vi runt på stranden i jakt efter ett hyfsat billigt hotell. Till en början var de hotell vi tillfrågade helt uppbokade, det var ju trots allt lördag, och inte bara det, alla hjärtans dag så det var fullt av folk. Men tillslut lyckades vi se några rum som inte var uppbokade. De var däremot hyfsat dyra tyckte vi, kostade alla över 1000 baht per natt. Men efter lite förfrågande fick vi tag på en bungalow för 800 baht per natt. Men man kan ju lugnt säga att vi fick vad vi betalade för. Vi pungade ut med ca 75 kronor per person och natt och fick ett rum som hade afficher upptejpade på toalettdörren i syftet att dölja några hål rakt igenom och en allt annat än fräch toalett och så vidare. Men det gjorde inte så mycket tyckte vi, vi skulle ju ändå inte spendera så mycket tid där, bara två nätter och hela dagarna skulle vi ju vara ute hade vi tänkt. Efter det tog vi på bikini och spatserade ut på stranden. Vi badade på det som senare visade sig vara det stenigaste stället på hela stranden så vi var till en början ganska besvikna över sandbotten. Vi slappade tills vi kände att det var dags för middag. Då gick vi först och bytte om och sedan vandrade vi längst havet i jakt på en lämplig restaurang. Överallt fanns restauranger och barer som alla försökte kalla in oss. Vi tittade på menyer och gick vidare tills vi valde en. Här beställde vi in en festmåltid. Jag och Malin delade på en grillad fisk för 400 baht vilket då var det dyraste vi beställt under hela den här resan. Lisa åt någon räkgryta av något slag. Såhär äcklig såg vår fisk ut efter at vi plundrat den en aning. Jag ska säga er att den var väldigt god i alla fall, och att de var tur att det var så pass mörkt att man knappt såg vad man satte i sig...



När denna snygging vad uppäten beställde glass till efterätt men fick veta att den var slut. Omåttligt besvikna tog vi alltså notan och började vandra tillbaka. Åter igen blev vi inkallade av folk. En av dessa var en ung piercad kille som undrade om v ville sätta oss och köpa en drink, no thank you sa vi. Wanna sleep? Frågade han. No svarade vi. Do you have any icecream slängde jag ur mig då. Och det hade de så glada i hågen lät vi oss ledas upp till Coconut bar till några lediga platser. Vi beställde vår glass (dyr den också, 200 baht för en bananasplit. I och för sig är det bara 50 kronor och de har behövt importera in den till ön så det gjorde inte så mycket) Vi åt och sedan kom killen som fångat in oss och satte ett fyra i rad-spel på vårt bord och började utmana oss stackars chanslösa. Tro mig när jag säger att han hade övat på det där. Sedan kom ännu en kille och spelade mot oss. Där var jag ännu mer lost för han var faktiskt ännu bättre. Dagen till ära, (alla hjärtans dag) så fick vi även några rosor var. Det var hur sött som helst! Vi satt där länge och sedan såg vi att barens chef inte såg allt för nöjd ut med att vi tog upp platser utan att dricka eller äta något mer så vi bad om notan och gick ner mot vattnet. Vi vadade lite och gick längre och längre ut. Tillsist gav jag upp, slängde kläderna (inte underkläderna däremot så var lugna :P ) och hoppade i helt och hållet. Hur skönt som helst! Medan jag badade frågade Malin och Lisa Kat (den första killen) när solen gick upp och de fick svaret halv 7. Vi beslutade oss för att gå upp tidigt för att de den. Sedan någon gång mitt i natten återvände vi till vårt rum för att sova.

Dag 2.

Vi vaknade klockan 6, klädde på oss och gick ut. Kat var redan uppe och hade gjort i ordning stolar åt oss. Vi beskådade soluppgången och satt sedan bara och slappade. Vi beställde in frukost och satt kvar. Vi satt faktiskt i de där stolarna från klockan halv 7 till klockan 2 reste oss endast för att bada och vandra runt lite på stranden. Klockan 12 vaknade Nu (uttalas No, med kort o), kille nummer två alltså och vi spelade lite spel. Klockan 2 satte vi oss i en speed boat som skulle ta oss runt ön till lite olika ställen, dels för att snorkla och dels för att se på miljön och en fiskfarm. Vid första snorklingstället gav jag upp denna högst obehagliga sysselsättning. Jag gjorde illa min fot på en korall och mitt cyklop läckte lite. Därefter satt jag i båten större delen av den tre timmar långa turen och fotade de andra när de plaskade runt bland fiskar.



När vi återvände till vår strand gick vi först för att snygga till oss lite och sedan placerade vi oss genast i våra stolar och beställde in middag. Man kan lugnt säga att vi spenderade större delen av tiden på denna ö med att sitta i våra specialarrangerade stolar (tre stolar vid ett bord istället för två. Ibland fyra så någon av killarna kunde slå sig ner bredvid och utmana oss med det ena spelet efter det andra). Denna sista kväll på stranden var hur bra som helst. Åter igen åt vi fisk och åter igen var den dyr och god. På en scen längre upp spelade ett band covers och längre fram på kvällen gick det fram att Malin kunde sjunga så de bad henne gå upp på scenen. Hon sjöng och vi lyssnade och njöt. Vi snackade ganska mycket med tre av killarna som jobbade där. Det fanns även en fjärde men han sa verkligen inte ett ord. Vi gav dem alla ganska fula och tråkiga smeknamn så vi kunde snacka om dem utan att de visste om det. Han som inte öppnade munnen, Lucky, fick heta Tråkmånsen. Kat, vars pappa var göteborgare fick heta Gbgarn, Nu har lite huggtänder och ser ut som en livs levande mangafigur så han fick heta InuYasha (en mangakaraktär med huggtänder för de som inte vet vem han är), han kallades även Yasha (smeknamn på smeknamn) och lillen, för han är faktiskt aningen kortare än vad jag är. Det ser man däremot inte förrän man står bredvid honom för han är så propotionelig. En tredje kille, Kelly, Coconuts chefs styvson kallade vi helt enkelt för Den tredje. Fantasifullt va? :P Hur som helst så hängde vi med dessa grabbar under hela tiden på ön. De var hur trevliga som helst, servade oss, puffade upp solstolskuddarna, bjöd oss på mat och godis som vi annars inte hade vågat käka och höll oss sysselsatta. Killarna bad oss att stanna ytterligare en dag och ärligt talat så ville vi det med men vi hade bara bokat vårt rum så vi hade det den natten. De erbjöd oss ett annat rum och vi sa att vi skulle tänka på det. Sedan tog vi ett kvällsdopp innan vi gick till sängs.

Dag 3.

Vi packade ihop våra ägodelar och checkade ut. Vi travade iväg till Coconut där vi lastade av våra prylar och satte oss i stolarna.



Denna dag gick till ganska mycket som dagen innan förutom att vi inte snorklade. Vi blev mer bundis med de anställda på coconut och till och med chefen som tidigare verkat lite läskig började le mot oss. Vi kunde helt enkelt inte åka, det tog emot för mycket, så tackade ja till rummet som vi fick för 500 baht per natt. Detta rum var bra mycket billigare än det vi tidigare sovit i och även bra mycket trevligare. Vi vandrade sedan iväg med Kat och Nu till en annan strand bara en bit därifrån, en strand där Nu hade jobbat 7 år innan han fick jobb på Coconut. (Man kan tro att han är jättegammal när man säger sju år, men han är bara 23 år faktiskt)



Nu är han längst ut och Kat är den andra.

På kvällen hjälpte jag Nu lite granna med att servera drinkar och sopa och sådant där. Det var skitkul och av några fulla tyskar fick jag 90 baht i dricks. Jag fick höra sedan att medan jag tjänade 90 baht på att jobba i 10 minuter så får de andra omkring 80 i dricks per person på en hel dag. Det var roligt, skadeglädjen slår till! Jag blev till och med erbjuden ett jobb där av chefen. Däremot vet jag inte hur seriös han var för han verkade lite full men jag skulle få 5000 baht i månaden (1250 kronor eller något sådant) och gratis boende och mat. Jag sa att jag skulle tänka på det. Sedan hängde vi bara där tills vi beslutade oss för att det var dags att sova.

Dag 4.

Åter igen sista dagen, så vi packade ihop checkade ut och drog ner till Coconut igen. Satt och slappade, badade, spelade spel, snackade och åt. Tillsist insåg vi att klockan var två och färjan går om två timmar. Nästan grinfärdiga insåg vi att vi inte klarar av att åka. Vi bad om att få hyra rummet en natt till och det fick vi. Skrattande åt oss själva, över att det var så svårt att åka satte vi oss och byggde ett sandslott. Något som vi planerat länge men som inte blivit av förrän då. Det blev väl inte så snyggt så efter ett tag gav vi upp och gick för att bada. Sedan satt vi på stranden och såg på när Nu skulpterade i sanden. Han satt däremot i skuggan för han var rädd för att bli brun, lillvännen.




Även denna dag gick till ganska precis som de andra och strax var det kväll igen. Vi åt och sedan hjälpte jag till lite i baren och så spelade vi spel och gjorde exakt vad vi gjort alla andra kvällar. Typ ingenting. Världens skönaste ingenting. Denna kväll hände även något otroligt. Tråkmånsen började snacka. Och han slutade aldrig! Han som varit tyst i fyra dar och knappt lett mot oss ens han öppnade munnen och stängde den nästan aldrig. Alltså var Tråkmånsen inte längre ett aktuellt smeknamn, men det gick inte att ändra på det nu. Även Den tredje var mer pratsam. Här har vi en ganska rolig poserbild på Tråkisen, Den tredje och Yasha.



Senare på kvällen, just innan vi gick till sängs satt vi med Kat och Nu och snackade. Malin sjöng lite för oss och vi hade det allmänt bra.

Dag 5.

Sista dagen, denna gång på riktigt. Vi gick upp tidigt för att se soluppgången igen men det var så mulet då att solen nästan inte syntes. Vi gav upp och gick och la oss igen i ett par timmar. Sedan gick vi upp, återvände till vårt stammisställe där vi nu nästan kände alla. Inklusive chefen, hans fru (?), deras 10åriga dotter, Kats syster och en del andra människor. Vi mådde alla ganska dåligt över att vi skulle fara men tjejerna sa att vi var tvungna att åka för att vi skulle hinna med det vi planerat. Själv tyckte jag att det vi hade planerat sög jämfört med att vara kvar. Men de var obevekliga, som huggna i sten. Dessutom hävdade de att det skulle bara bli svårare och svårare att åka ju längre vi stannade kvar. Det kan jag faktiskt hålla med om men jag tyckte ändå det var värt det. Vi tjejer gick upp i deras sovsal för att fota deras ganska speciella sovrum. På golvet ligger madrasser och mellan dem hänger lakan för att avgränsa deras områden. Det var ganska galet att tänka sig att de bodde där utan aircondition och sådant men det var ändå ganska mysigt.



Sedan gick vi ner igen och jag sopade sand från Coconuts golv en sista gång, serverade en sista cocacola och tog mitt sista dopp. När klockan var halv 4 och de hade börjat hämta upp folk till färjan kändes det riktigt jobbigt. Vi tog våra väskor, eller Kat och Nu tog dem och sedan gick vi ner till vattnet. Vi sa farväl och gick ombord på vad som kändes som en domedagsfärd. Och så var denna underbara tid på en paradisstrand över.

Idag har det inte hänt så mycket. Jag vaknade vid tio, de andra hade redan gått upp utan att väcka mig så jag fick käka frukost i all min ensamhet. Endast min bok, Fördjupade studier i katastroffysik höll mig sällskap. Sedan masade vi oss iväg till poolen som ligger i hörnet av gatan. Vi badade lite, solade lite och slappade. Efter det vet jag knappt vad vi gjorde... till slut for vi i alla fall ner på stan och bokade en bussbiljett för att vi ska kunna ta oss till färjan som går ut till ön Koh Samet. Vi åker alltså dit i morgon och stannar nog där två nätter eller så. Efteråt åkte vi till en optiker och kollade på glasögon. Jag testade även min syn men det kändes lite osäkert så jag beställde inga glas. Däremot funderar jag på att köpa bågar här och sätta in glas sen när jag kommer hem. Vi får väl se hur det blir.

Efter det drog vi i alla fall vidare till kvällsmarknaden som vi var på förra veckan. Där käkade vi majskolv, konstiga köttbullar av griskött, crepes, smoothies och en konstig våffel/sockerkak-sak med en korv i. (Det var ett medvetet köp, även om det låter konstigt. Säljaren frågade om förstod att det var en korv inuti när vi köpte den, vilket vi visste.) Den var helt okej... men godast när korven var slut och det bara var kaka kvar! Annars köpte jag inget annat än ett kilo blomkål för 50 bath till Dennis. Jag är rent förvånade över hur hårt vi höll i pengarna, om man bortser från allt vi tryckt i oss :P

Innan vi for hem tog vi ut lite mer pengar så vi kan vara lugna på ön. Väl hemma så kokade Dennis en del av blomkålen som vi åt och sedan tog vi en ananas till efterrätt.

I morgon åker vi alltså iväg igen så det blir nog inget skrivande här förrän vi är tillbaka. Så ha det så bra allihopa! Puss på er!

Igår for vi med Dennis till hans gamla arbetskompis för att vi tjejer skulle kunna bada på en lite roligare strand än den i stan. Detta var en ganska folktom strand så det var skönt att ligga där och läsa och slappa. Bada däremot var lite läskigare för en bit ut i vattnet fanns massor av små geleliknande maneter. De var inte farliga eller så, bara obehagliga att få på sig. Alltså satt vi mest på stranden.



Efter ett tag valde vi att åka längst upp i Dennis arbetskompis hyreshus där det fanns en ganska snoffsig pool med utsikt över havet. Här glassade vi ännu mer, gled runt, simmade lite och så.



Efteråt lämnade Dennis av oss i stan och vi letade rätt på en relativt billig restaurang intill second road. Vi käkade, tog sedan en pickup-taxi till FoodLand där vi handlade frukostmat och lite frukt och sedan begav vi oss hem igen.

Malin har ända sedan hon köpte sin nya bikini haft problem med att lappen bak på trosorna letar sig upp och sticker fram. Hela tiden har hon sagt att hon ska klippa bort den men hon har trots det inte gjort det. Vilket resulterade i att vi när vi kom hem fick en härligt rolig överraskning! I alla fall jag och Lisa mådde som prinsessor av detta!



Finns det en snyggare bränna än denna så har jag då inte sett den!

Sedan gjorde vi inget annat denna dag utom att läsa, se på tv och lägga pussel.

Såja, igår kom vi tillbaka till Pattaya och här kommer en redogörelse för vad vi gjorde i huvudstaden. Jag lägger inte in några bilder idag utan fixar det sen när orkar.

Dag 1.

Vi åkte tillsammans med Somjit till Bangkok i taxi. Anledningen till att Jit följde med var att Dennis var så orolig att det skulle hända oss något så hon stannade med oss tills vi hittat ett ganska bra hotell, D&D Inn på Khaosan Rd, en riktig backpacker-gata full med "bohemer". Innan hon tog bussen hem åt vi pad thai, dvs nudlar, grönsaker och kyckling och så. Supergott! Bland det bästa jag har ätit på hela resan faktiskt. När vi sedan var ensamma gick vi och köpte oss en karta och började gå mot några tempel. En man med en tuk tuk erbjöd oss en tur till tre tempel för priset av 30 bath. Själv kände jag att det var väldigt suspekt men tjejerna tyckte vi skulle åka med så vi hoppade på. De två första templena gick bra men när vi sedan skulle till det sista ville han att vi skulle åka till något ställe först, vi fattade inte vad han menade men det visade sig att han ville ta oss till sin sponsor, en skräddare, så att han kunde få gratis bensin av dem, anledningen till det billiga priset. Det kändes lite obehagligt men det lärde oss hur man gör när man åker tuk tuk, dvs man säger var man ska, erbjuder ett pris och säger NO STOPS. Så när vi väl lärt oss detta så gick det bara bra att ta sig fram! Första dagen var däremot väldigt tung. Jag hade väldigt ont i huvudet, hemlängtan och mådde skit. Men efter att vi hade tagit oss tillbaka till hotellet och vilat så mådde jag mycket bättre. På kvällen gick vi ut på gatan nedanför hotellet och tittade på alla små butiker och stånd som fanns där. På kvällarna stängdes gatan av så att inga bilar kunde ta sig fram och den fylldes av människor, mest falangs (utlänningar som vi). Vi åt en stående middag bestående av vårrullar ananas och bananpannkaka med choklad (denna gång var det väldigt gott och vi åt ganska många under tiden i Bangkok). Vi gick omkring till midnatt innan vi återvände till hotellet för att sova.

Dag 2.

Vi vaknade och åt frukost på hotellet, rostade mackor och marmelad var favoriten. Sedan tog vi en taxi till MBK, ett gigantiskt varuhus med åtta våningar, ett av världens största faktiskt. Vi var framme vid elvatiden och stannade där till klockan nio på kvällen och vi hann ändå inte se exakt allt. Vi shoppade, åt pizza, shoppade, åt fikabröd, shoppade, åt bananasplit och avslutade med att shoppa. Så gick det till ungefär :P

När vi tog oss tillbaka så shoppade vi ännu mer på Khaosan Rd, jag köpte ett par pösiga byxor, en väska och två tröjor. Vid kl 1 gick vi och la oss.

Dag 3.

Vi vaknade, åt frukost och packade ihop. Efter att vi hade sheckat ut så tog vi en tuktuk till Wat Pho, Sleaping Buddha, en gigantisk liggande buddha som var ganska så häftig att se. Bara fötterna var fem meter långa. Sedan gick vi vidare till The Grand Palace. Även detta var mäktigt men då var jag så trött av att släpa på alla saker. Dessutom var det supervarm och jag var blöt av svett så det kändes mest jobbigt. Efteråt käkade vi hamburgare och tog sedan en taxi hem till Pattaya. Det kändes väldigt säkert att flyga fram i 140 km/h över alla gupp och sicksackande mellan de övriga bilarna uan bilbälte. Men jag lyckades ändå sova en stund, Malin och Lisa däremot vågade inte släppa vägen med blicken.

På kvällen for vi till 7eleven och handlade frukostmat och en massa sötsaker och sedan såg vi på dvd i Gops rum.


Så, det var en ganska avskalad redogörelse, men jag får berätta mer utförligt sen när jag kommer hem.

Vi far alltså till Bangkok idag, taxin kommer om kanske en halvtimme eller så. Dennis vill inte att vi ska fara, han är rädd att det ska hända någonting men vi tjejer är övertygde om att så länge vi håller ihop så kommer det gå bra. Vi ska ju bara vara där två nätter eller så, så det blir nog inga problem. Men det innebär att det kommer bli några dagars torka här på bloggen för vi kommer nog inte bry oss om att leta rätt på någon dator. Jag får ge en sammanfattning sedan över vad som hände oss i huvudstaden. Någon annan som inte vill att vi ska åka är Gem. Hon säger att hon ska följa med och hon har varit lite extra grinig ch bråkig nu på morgonen. Hon och Dennis kan ju trösta varandra när vi är borta.

Så, vi hörs senare alltså! Hej hej!

Idag ringde vi hem en massör som Jit brukar anställa lite nu och då för att få kroppen knådad. Hon var en liten kvinna, flera centimeter kortare än vad jag är med starka mjuka händer. Vi fick en och en halv timmes underbar massage var för 150 bath per person. Hon knådade, drog och bände varje del av min kropp och det bara knakade och brakade i mina leder. Jag skämdes nästan över hur lite hon ville ha för denna behandling men jag är inte den som klagar över låga priser.



Här ligger jag blekfet och avslappnad och nej, mina trosor kantas inte av svett utan det är en mörkblå spetskant.

Efter detta har vi inte gjort så mycket. Läst och tryckt i oss mat och kakor (i alla fall jag). Det mest spännande som hände efter det är att vi for och handlade frukostmat på 7eleven.

I morgon kanske det blir Bangkok? Vi får se om Dennis vill släppa oss ifrån sig i några dagar.

Vi hörs!

Idag, 7/2 är det Dennis 55:e födelsedag. De firades på morgonen med sång och en näve ahlgrens bilar från min sida. Och inte nog med det så lyckades jag, hör och häpna, med att släpa bort födelsedagsbarnet från den nedsuttna soffan framför tv:n och få in han i bilen så vi kunde åka iväg och rida på elefanter. Först när vi kom dit så tänkte han inte rida utan bara sitta i restaurangen tills vi var färdiga men med en hel del övertalan så gick han med på att förbarma sig över mig så jag inte behövde sitta ensam på elefantryggen. Ridningen kostade 900 bath (OMG! Det är det mesta vi har betalat vid ett tillfälle sedan vi kom hit. I och för sig inte så mycket om man tänker i svenska kronor men det sved ändå...) per person och varade i kanske en timme eller så. Malin och Lisa satt på en skrynkelrumpad elefant och jag och Dennis satt på en trind liten varelse. Och så bar det iväg! Skump skump säger jag bara. Inte så jäkla bekvämt va, men roligt! Däremot var det ganska läskigt när elefanten skulle ner i vatten och det sluttade som bara den, man ville inte tänka på vad som skulle hända om det enorma djuret skulle trampa fel och ramla, men det gick bara bra faktiskt. Obehagligast var det när vår elefant började klia arslet på ett träd. Då trodde jag verkligen att min sista stund var kommen för korgen vi satt i lutade så att jag trodde den skulle glida av. Tanken på att hamna under både Dennis och en elefant var inte det minsta lockande ska jag säga. Men nädå, det gick bara bra!

Malin och Lisa i smutsvatten

Jag och Dennis myser

När ridningen var avklarad åkte vi till Dennis favoritställe, en pub/servering ägd av några australienare. Här åt vi lunch innan vi for hemåt.



Väl hemma så la vi oss i trädgården och solade och läste. Flickorna gick och badade men jag orkade inte utan låg kvar och svettades på en bastmatta. Vid sextiden for vi på en marknad nere i stan. Den var ännu större än den jag tidigare beskrivit och det var hur mycket folk som helst. Jag var inte riktigt på köphumör men det blev i alla fall ett par skor och ett armband. Vi åt även den efterlängtade bananpannkakan, denna gång utan blod, men den var inte så rolig som jag hade tänkt mig så jag nöjde mig med att äta ungefär halva. Sedan, påväg hem så köpte vi en stor tårta åt Dennis, så vi firade lite extra. Den var inte heller så god. Här i Thailand har man ingen aning om hur man gör värda tårtor, förtusan, det finns annat än smörkräm som man kan he i tårtorna! Men det var kul att fira lite mer på "riktigt" i alla fall.



Jahapp, nu är jag trött så jag ska kila i sängs. Vi får se vad som händer i morgon.
Sov gott!

Igår skulle vi som sagt rida elefanter men när vi vaknade på morgonen visade det sig att Dennis dator hade krashat så han ville stanna hemma och fixa den innan vi for någonstans. Det innebar att vi inte hade någon plan för dagen men vi återhämtade oss relativt fort och beslöt oss för att åka ner på stan för att få manikyr och pedikyr. Det var ganska intressant att sitta i en liten thailändsk skönhetssalong och titta på thailändska såpor på tv medan någon fixade ens naglar. Nu är mina naglar prydda av ljusrosa nagellack, Malins är guldiga och Lisas pånaglar är lila (hon ville inte göra händerna). Efter det fick vi och åt och sedan slögick vi runt på stan utan att hitta någonting vi ville ha. Då bestämde vi oss för att köpa bananpannkaka, något som Lisa sagt är väldigt gott. Det såg väldigt gott ut också innan vi upptäckte att flickan som höll på att tillreda den blödde på sitt finger och att blod hade hamnat på pannkakan. Vi tyckte synd om henne och betalade hennes 30 bath men sedan gick vi iväg en bit och med tunga hjärtan slängde vi den. Man vet ju aldrig vad hon kan ha för sjukdommar. Efter det försökte vi hitta ett nytt stånd som gjorde bananpannkaka men hittade inget trots att vi några dagar innan sett hur många som helst. Så vi gav upp och åkte hem. Väl hemma åt vi, läste lite och slöade bara fram tills klockan 10-11 någonting då vi lyckades tvinga iväg Dennis från datorn och tv:n och fick honom att åka till 7eleven med oss så vi kunde handla mjölk och en massa kakor och onyttigheter. Sen for vi hem igen och slappade lite mer framför tv:n och åt tills i alla fall jag kände för att spy. Och det var våran fredag här i Thailand!

Idag morse när vi vaknade mådde Lisa bättre och trodde att hon skulle kunna rida på elefanter. Jag och Malin däremot var mycket mer tveksamma så vi kom överens om att vi skulle skjuta upp ridningen till i morgon. Istället lämnade vi Lisa hemma så hon fick vila och så for jag och Malin ut på äventyr. Vi åkte ner till sället där marknaden varit i tisdags där det idag fanns några stånd som vi kollade igenom. Jag köpte en söt byxdress och ett par smått bohemiska byxor med några små plingor på. Malin köpte en kjol och två toppar. Sedan satte vi oss i ett litet "fik", drack vatten och njöt av fläkten som surrade framför oss och de gamla goda dängorna som spelades i högtalarna. Därefter letade vi oss till ett varuhus och kollade runt. Vi köpte en munkvariant som ni kan se på bilden här nedan. Den var god, men framför allt rolig!



Den ser god ut va? =)

I detta varuhus köpte Malin ett par skor och och en ring men annars hittade vi inte mycket. Eller det gjorde vi väl men vi var mer noga med att hålla hårdare i pengarna. Det vore ju kul om det fanns något kvar innan veckan är över. Vi strosade lite mer och sedan tänkte vi att, näe nu ger vi upp. Så vi tänkte ta en "pickup-taxi" hem. Vi stannade en och frågade om han kunde ta oss till Siam Country Club. Han verkade inte fatta var det var så vi vinkade åt honom att han kunde fara vidare men han envisades och verkade till sist fatta var det var så vi hoppade på. Det dröjde inte länge innan vi insåg att han inte har någon aning om vart han ska. Han bara irrade runt och höll på och fattade inte ens vad vi menade med Siam Country Club. Tillsist började han kräva mer pengar men då blev vi less så då hoppade vi av utan att ge honom ett enda öre. Skittaxigubbe. Han kunde väl sagt från början att han inte visste var det var det var. Aja, nu var vi vilse i Pattaya eftersom vi bara stigit av där han stannade, och vi var inte så lite irriterade. Vi ringde Dennis och beklagade oss medan vi började leta oss tillbaka. Det gick faktiskt ganska bra och efter ett tag var vi tillbaka på den plats vi börjat på. Då ringde Somjit och frågade var vi var.Vi berättade historien och hon sa att hon skulle komma och hämta upp oss. Så vi väntade och väntade. En 50+are, amerikan, som satt utanför Starbucks började prata med oss, frågade var vi var ifrån, vad vi pluggat och så vidare. Det var väl trevligt ända tills han gav oss en lapp med sitt telefonnummer och sa att vi kunde ringa och att vi skulle kunna "hang out sometime". Vi sa visst, tog lappen och sade adjö innan vi gick en bit därifrån. Jepp, det kan han ju glömma, gubbe lilla. Så vi fortsatte att vänta och vänta och vänta. Hur var det nu Somjits bil såg ut? Silver, javisst, men hälften av alla bilar här i Pattaya är silver och i liknande modell. Just när vi tänkte ge upp och slå oss ned på en smutsig trappa såg vi henne. Hon har nog aldrig varit vackrare än då. 44 år gammal men jäklar vilken pangbrud! Inte klokt. Men oyh vad trötta vi var! På vägen hem stannade vi på en matbutik och handlade lite och sen for vi hem. Det var skönt att se farmor igen och vi gick alla tre till polen för att svalka av oss lite. Sedan käkade vi och efter det har vi bara slappat och lekt med Gem. Bäbisen (2 år är väl ändå bäbis?) ni vet. Hon är så himla söt! Hon kallar oss för pi-någonting vilket betyder syster eller storasyster eller nått sådant. Hon är helt underbar =)



Nu ska jag leta rätt på mina små kamrater. Så ha det så bra!

Igår fungerade inte internet så idag får jag delge er både gårdagens och dagens händelser.

Igår gick vi upp ganska tidigt, vid 8 tror jag bestämt. Vi stekte ägg och la på bröd till frukost och gick sedan för att packa ihop det vi behövde för en dag på en marknad. Dvs pengar, handsprit, kamera och lite annat smått och gott. Vid 10-tiden skjutsade Somjit iväg oss till en stor marknad som äger rum tisdagar och torsdagar som jag förstår det. Den var verkligen gigantisk. Under hela tiden som vi var där tror jag inte vi lyckades ta oss igenom hela, och vi var där länge. Det fanns kläder, klockor, mat, smycken, hundar, väskor... Och varmt var det! Hela marknaden fanns under uppspända presseningar och solen gassade ovanför och det var sällan man kände någon fläkt av vinden så svetten rann som bara den. Vi köpte vatten för 5 bath och gick runt och beklagade oss över värmen medan vi njöt av åsynen av allt som fanns att köpa. Jag tror faktiskt inte det hann gå 10 minuter från det att vi kommit in i marknaden till det att vi köpte de första klädplaggen. Efter några timmar letade vi oss ut ur det gigantiska "tältet" och gick för att köpa klass. Glass köpt i en vanlig affär, typ 7eleven kostar omkring 20 bath, dvs ca 5 kronor.



Utanför affären satte vi oss och vilade medan vi slickade i oss den snabbt smältande glassen. Flickorna fick sedan syn på en man som sålde frukt så de gick för att köpa ananas, något som Malin tjatat om så mycket att jag har skavsår i öronen! Men gott var det, jag fick smaka =)



Själv satt jag kvar och gjorde affärer med en väldigt trevlig och övertygande man.



Efter denna lilla paus gav vi oss in i djungeln igen. Samma hetta som tidigare och om man stötte emot någon, vilket man gjorde ganska ofta så fick man uppleva en mysig klibbande känsla. Vid kanske fyratiden lämnade vi marknaden och travade iväg en bit. Vi köpte oss en till glass och något konstigt thailändskt snax som smakade pizza (gott ska jag säga er!) Vi promenerade en bit, satt på en trottoar och observerade de männsiskor som gick förbi. Sedan ringde vi Dennis för att fråga hur vi skulle ta oss hem, han sa att vi skulle stanna en tom sådan där öppen "taxi" som är som en pickup fast med sittplatser (den har ett namn men jag har glömt det, jag ska fota en någon gång så ni får se hur de ser ut!) och säga adressen. Han skulle sedan kanske säga 300 bath och vi skulle säga 200. Det roliga är att det gick till exakt så, till punkt och pricka. Vi åkte sedan i denna livsfarliga bil i 100 km/h fram till vårt hus och var höga på glass, shopping och lyckan av att vi klarat av att ta oss hem själva. Väl hemma så bytte vi om till våra nya badkläder och travade iväg till polen just bredvid. Där spenderade vi en skön timme, helt själva i det svala vattnet innan vi gick tillbaka, tog en dusch och åt lite rester (lite innebär egentligen inte lite. Jag har nog aldrig varit så stor i maten som jag är här. Men det är ju så gott!) Sedan testade vi de kläder vi köpt, flamsade, tramsade och läste böcker om vart annat. Senare vid kanske niotiden for vi och Dennis till en mataffär där vi köpte frukostmat, lite frukt och några ynka chokladbitar. Choklad är något som det är brist på här. Tyvärr, för annars är det ju ett så trevligt land! Ost är också en bristvara, dyr och smaklös.
När vi kom hem återvände vi till vårt rum där vi åt ananas lite choklad och slappade. Och så slutade denna dag!


Idag gick vi upp lite senare. Planen för dagen var inte lika uttänkt så det tog lite tid innan vi bestämde oss för att dra ner på stranden för att sedan glida runt lite på stan. Det var svalt i vattnet och vågorna gick ganska högt och det var skönt! Mellan doppen satt vi i solstolar och åt jordgubbar. De var inte lika goda som hemma men det var mest känslan av att sitta på en strand i Thailand och äta dom som gjorde det så bra. Annars var det väl ganska händelselöst fram tills vi skulle packa ihop och farmor Lisa böjde sig ner för att ta upp något. Jag vet inte riktigt vad som hände men hon fick väldigt ont och kunde inte böja sig ner. Efter det var det inte lika kul längre utan vi gick i snigelfart genom några affärer eftersom Lisa inte kunde gå för fort utan att få ont, innan vi bestämde oss för att åka hem. Denna gång tog vi oss hem för 150 bath så vi blir bättre och bättre på att leva billigt. Nu ligger farmor uppe och knaprar voltaren medan Malin läser och jag sitter här. Jag hoppas verkligen att Lisas rygg blir bättre till i morgon eftersom planen var att vi ska till krokodilfarmen och titta på krokodiler och rida elefanter. Vi får se hur det blir alltså och hoppas på det bästa! Men nu orkar jag faktiskt inte skriva mer, och ärligt talat så tror jag inte du orkar läsa mer, om du lyckats komma ända hit ner dvs. Så, vi hörs i morgon då det kommer ännu ett avsnitt av Klara Malins och Farmors liv och leverne här i Thailand! Puss och kram!

Vi började dagen med en lite längre promenad runt det närliggand området. Det är ganska läskgt stor skillnad mellan livsförhållandena. Vissa bor i stora villor så som den vi bor i just nu och andra bor i rangliga plåtskjul utan riktiga fönster. Nästan överallt ligger slöa hundar och här och där strövar även taniga hönor omkring. Det var supervarmt och jag svettades som bara den. När vi kom hem fick vi lunch som vi åt på thailändskt vis, dvs sittande på golvet på en matta och äta ur skålar med sked. Väldigt gott var det och det är lätt att äta för mycket. Väldigt lätt!

Efter maten for vi till stranden. Den ligger just vid stan så det är inte så värst mysigt men det var trevligt att få bada. Vattnet var salt och säkert inte superrent men det var lagom svalt och skönt! Vi badade ganska länge och sedan letade vi snäckor på stranden. Vi solade ett tag efter snäckjakten. Det var ganska månigt och blåste svalt men det var inte så att man frös, nä det var ganska behagligt.



Hela tiden kom det fram folk som ville sälja allt möjligt, det kunde vara sådant som man väntar sig på en strand, glass, frukt och drycker, men även skärp och plånböcker gjorda av ormskinn, friterade räkor och krabbor, smycken osv. Så det var ett ständigt "No thank you!" även om jag var blev sugen på att göra en tattuering... näe, skämta ba, inga läskiga sjukdomar för mig tack.

Så efter stranden for vi en snabbis till ett köpcenter och kollade runt lite. Jag hittade inget men de andra köpte billiga skor att ha när de badar och så. I morgon tror jag vi ska på en marknad. Vi har även pratat om att åka till Bangkok lite längre fram och kanske spendera någon natt där. Det vore kul!

Väl tillbaka "hemma" så var jag supertrött! Det är ganska utmattande att bada faktiskt. Vi duschade av oss saltvattnet och spelade sedan spel med Dennis. Somjit har försvunnit någonstans.. Vi har inte sett henne sedan vi kom hem från stan. Nu har vi ganska nyss försetts med middag så vi är mätta och nöjda. Lisa och Malin sitter och lägger pussel och jag smaskar på godis här vid datorn. Dennis sitter som vanligt framför tv:n. Tråkmånsen där. Inatt kommer jag nog sova gott. Dels för att jag är trött och dels för att vi har kommit fram till att den bästa inställningen på airconditionen är 23 grader varmt. Igår hade vi på 25 och jag kunde nästan simma i min egen svett och natten innan det hade vi 20 grader och då frös de andra. Så inatt tror jag det blir bra.


En kär vän! Den underbara fläkten.

Såja, då hörs vi sen då! i morgon skulle jag tro.

Skorna som jag köpte

Smått vilsna i ett gigantiskt varuhus

Lisa och Somjit i en öppen taxi/buss-någonting

Bäbisen Gem

Vi tog en promenad på morgonen, gick runt kvartetet. Jag hade flippfloppskor och svedde nästan genast av mitt skinn mellan tårna. ONT gör det. Sen for vi och Jit på stan. Jag hittade mig ett par skor som väl gick på en 100 svenska kronor. Nu är den rädda lilla unge inte så rädd längre utan springer runt och skrattar och skriker. Sööt ;) Säkert är hon så speedad eftersom Dennis gett henne lite svenskt godis :P
Jag och Malin är ihopklibbade just nu. Gosigt! Jaja... int så mycket mer att säga just nu. Snart dags för middag.

Jag sov som en stock i natt. Fullkomligt utslagen! De andra sov inte lika bra. Malin frös (aircondition) och Lisa fick tampas med att jag rör mig ganska mycket när jag sover. Nu har jag tagit en dusch och känner mig redo för en ny dag! Malin kom just ur duschen hon med och nu är det Lisas tur. Här finns en liten bäbis just nu. Dennis grannes barnbarn. Söt men lite blyg mot oss främlingar.
Idag ska vi nog skaffa ett thailänsk kontantkort till mobilen så vi kan ringa billigare inom landet och även skicka sms och ringa billigare hem till er där hemma. Bra va!! Annars ska vi nog ta det ganska lugnt idag och bara shecka läget. Kanske kolla in stranden och någon marknad eller så. Vädret här är ganska målnigt men solen kommer fram lite då och då så det är fint. När jag har tid och ork ska jag lägga upp bilder.
Nu ska vi snart äta frukost. Vi höres!