lillklara

Nu ska jag sova. God natt!

Idag är en bra dag. Det var det inte igår. Då kände jag mig ensam, övergiven och allmänt ledsen. Kanhända var det för att det mest spännande jag gjorde var att köpa en tandborste och bomullstops för ett pund styck. Hur som helst kändes det inge kul, men med tanke på att det är första gången sedan jag kom hit som det inte kändes allt för bra så har jag ju haft tur! Men idag var alltså bra. Jag vaknade däremot med en bankande huvudvärk av någon anledning men tog en värktablett vid frukosten. Efteråt gick Sammy och Therese upp på sitt sovrum för att sova ett tag och jag gick till mitt rum och försökte plugga japanska. Jag har en muntlig uppgift som ska in på söndag och jag har verkligen ingen aning om hur jag ska formulera mig. Strax innan 11 gav jag upp och började göra mig i ordning för att åka till Notting Hill där jag skulle möta ännu en svensk tjej. Jag tog mig dit utan några problem alls, jag börjar bli riktigt duktig på att ta mig runt med hjälp av tunnelbana och tåg. Har faktiskt börjat gilla det. Det är skönt att sitta och åka runt och det är inte svårt att hitta och byta och hålla på. Hursomhelst så kom jag fram och träffade Charlotte från Malmö. Vi gick Portobello Road ner och letade ett kafé att besöka. När vi funnit ett beställde vi latte och fikabröd och satte vi oss ner. Vi pratade i omkring 3 timmar om allt möjligt och gick sedan tillbaka till the tube station där vi skiljdes åt. Jag återvände hem och hon for för att jobba. Hon var lätt att snacka med för hon var väldigt pratsam så jag slapp ofta komma på pratämnena utan hängde mest på. Det blev aldrig någon pinsam tystnad så det var också skönt. Vi ska nog hitta på något mer sen så jag hoppas på det!

När jag kom hem pratade jag lite med Therese innan hon for iväg för att handla lite mat och hämta Samuel på dagis. Ganska just efter att hon gått ringde telefonen. Jag brukar aldrig svara även om jag är den som är närmast eller om de andra är helt upptagna och knappt kan göra det själv eller om jag är ensam hemma. Jag vet inte varför det är så svårt men jag brukar låtsas vara hemskt upptagen så jag ska slippa. Men idag var alltså första gången jag svarade. Mest för att jag antog att det var Niels, vilket det var. Men det kändes stort ändå! Han sa mest bara att han var på väg hem från jobbet och skulle komma om ca 40 minuter.

Ikväll ska vi äta svampsås och pasta. Therese frågade om vi skulle göra något annat eftersom jag inte är superförtjust i svamp men jag sa att jag behöver öva så svamsås är vad det blir. Jag lever ju i övertygelsen att man ska kunna äta allt som sätts framför sig, man behöver inte älska allt men man ska i alla fall kunna äta det. Jag har länge varit superhård på denna regel men känns lite dubbelmoral när jag själv undvikit allt som har med svamp att göra, så nu är det slut med det! Här ska hårdtränas.

Nu ska jag gå ner för Therese kom just hem. Vill bara avsluta med att säga att mitt snor när jag kom hem idag var svart. Och ändå har jag inte varit i allt för mycket biltrafik. Förstå hur förorenat det är här!

Hej hej på er!

I morse vaknade jag och åt frukost med Therese och Sammy. Klockan 10 gick jag till tågstationen och åkte in till Waterloo, därifrån tog jag en tunnelbana till Oxford Circus där jag träffade en tjej jag pratat med via londonsvenskar.com. Vi gick i butiker, kollade på kläder och pratade. Jag köpte ett par väl behövda jeans på Topshop (alla jag har håller på att ramla sönder. Man kan ju verkligen fråga sig varför jag kände att det var viktigt att ta med mig jeans från Sverige som är så slitna att de ritschar till var gång jag rör på mig) och sedan gick vi och fikade på mitt favoritcafé i London (ärligt talat så är det det enda fik jag testat i London, men det är bra så därav favorit). Det var trevligt att träffa henne och vi kom som bra överens så det var roligt! Det var länge sedan jag gick på stan och shoppade med någon så det har jag verkligen saknat. Vi ska nog kanske åka på något museum i helgen eller hitta på något annat kul och vi snackade även om att vi borde åka till Paris någon helg eftersom det är så enkelt att åka med tåget härifrån. Det skulle verkligen vara superkul! Tänk er en weekend i Paris... lyx alltså!

Vid 3-tiden började jag ta mig hem så jag var i Sheen klockan 4. Väl hemma så gjorde jag inte mycket eftersom Sammy var på dagiset så jag såg lite på tv och tog det lugnt. Drack massa vatten gjorde jag också och försökte bli av med den huvudvärk jag verkar få var gång jag är i centrala London. Sedan har jag ätit middag, snackat med Therese, busat med grabben och skypat lite och så har min dag varit.

Kram!

Idag vaknade jag klockan 7, superpigg och kissnödig men kände inte för att gå upp så tidigt så jag tvingade mig att sova längre. Halv 8 gav jag upp och kravlade mig ur sängen och tog en dusch. Jag antar att jag vaknade så tidigt för att det egentligen är den tid jag brukar gå upp om man inte hade bytt till vintertid. Jag gick ner och åt min frukost, såg sedan ett avsnitt av Smallville på tv och slappade. Vi övervägde att fara och bada som vi hade tänkt men Samuel verkar ganska snorig och förkyld så vi avstod. Klockan 1 tog jag grabben i vagnen och gick ut på en promenad. Han somnade nästan direkt så efter att ha travat en bit i Sheen common, skogen närmast oss innan Richmond park, så satte jag mig på en bänk och läste en bok jag lånat av Therese. Där satt jag sedan i drygt en timme tills en hund skällde så Sammy höll på att vakna till. Då vandrade jag en bit bort med vagnen och satte mig på nästa bänk och fortsatte läsa. När klockan var 3 slog jag ihop boken och promenerade vidare in i själva parken. Solen sken och det var skönt och lugnt. Ungefär kvart i 4 var vi hemma och han sov fortfarande så jag lät han sitta i vagnen i hallen tills han vaknade en halvtimme senare. Idag lagade Therese mat, en god soppa och efter maten så har det inte hänt så mycket än så länge. Therese for ganska nyss på volleybollträning och Niels tröstar en grinig liten pojke. Jag antar att jag kommer gå och titta på tv eller något sådant.

Ha det bra!

På kvällen tog jag en buss in till Hammersmith, mötte ett gäng med svenskar på stationen och vandrade iväg till Bad Taste-festen. Det var trevligt där men ungefär vid 11.30-tiden kände jag bara hur skönt det skulle vara att va hemma i Sheen och jag kunde inte släppa tanken så jag tackade för mig, travade iväg till stationen igen och tog bussen hem igen och låg i sängen 12.30. Borta bra men hemma bäst helt enkelt.

Söndag. Jag tvingade upp mig klockan 8.30, gick ner och fick veta av Niels att det är byte till vintertid så klockan var 7.30. Jahapp, skönt med en extra timme men jag har tametusan aldrig klivit upp så tidigt dagen efter en fest. I och för sig var jag ju hemma tidigt så det är inte helt galet men jag tror Niels var ganska förvånad. Jag åt min frukost framför tv:n och kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde sedan. Jo, jag skypade lite och såg ett avsnitt Family Guy på min dator. Efter lunch tänkte familjen åka till badhuset och träna sim med lillgrabben så de frågade om jag ville följa med. Jag valde att stanna hemma för jag behövde gå och handla lite saker till middagen så de for iväg själva. Jag gick till Waitrose och köpte det jag behövde, vandrade hem och såg några avsnitt av scrubs innan jag gick upp och sov i nästan en timme. Gick ner när jag hörde att de andra var hemma igen och fick veta att Sammy hade somnat i bilen på väg till badet så de hade låtit honom sova medan de tog en fika så det blev inget bad denna gång. Therese ska kanske ta honom dit i morgon så jag ska nog med då om det blir av. Till middag lagade jag grekisk kyckling i fetaostsås som vi åt med färsk pasta och till efterrätt käkade vi det som var kvar av min cheesecake. Kycklingen uppskattades och Therese bad mig lära henne hur man gör den så det kändes bra. Jag gillar att laga mat när jag får beröm! Obviously kan man tycka, vem gör inte det, men eftersom jag är så sjukt bekräftelsekåt, ursäkta ordvalet, så är jag verkligen i behov av det för att jag ska vilja göra något överhuvudtaget. I och för sig, om jag inte skulle få beröm skulle det bara innebära att jag skulle slita ännu hårdare nästa gång jag skulle laga mat i jakten på den bekräftelse jag så innerligt söker, (som när jag bräckte min misslyckade chokladmousse med en supergod cheesecake) men det är så mycket roligare när man känner sig uppskattad.

Efter maten röjde jag lite och satte mig sedan och såg ett avsnitt av Poirot medan Niels läste. Sedan kom Therese ner efter att ha lagt Samuel och så slötittade jag på tv samtidigt som hon spelade spel på mobilen och Niels snarkade i fåtöljen (svenskans fulaste ord) och nu sitter jag här, skriver i bloggen och längtar efter sängen. Jag ska gå min längtan till mötes så vi hörs senare. Hoppas alla ni där hemma har det bra!

Kram!

Många många dagar sedan jag skrev! Mest för att jag lyckades sabba det jag skrev senast. Jag orkar inte skriva så ingående nu, så ni får nöja er med det ni får.

Måndag. Denna dag gjorde jag köttbullar och en totalt misslyckad chokladmousse. Hur tusan kunde det gå så fel? Jag vet fortfarande inte vad som hände. Aja, det smakade ju choklad i alla fall så det var väl alltid något. Jag måste göra om det eller baka något annat för att bevisa att jag kan. Och det har jag inget emot, det ska bli gott att äta! Köttbullarna blev bra i alla fall. Jag kommer inte ihåg vad mer jag gjorde den dagen. Jo, jag handlade mat, men utöver det hände nog inte så mycket mer.

Tisdag. Jag och Therese och Samuel var ensamma hemma för Niels skulle på arbetsresa till Irland i några dagar. Denna dag gjorde jag verkligen inte mycket. Jag lämnade aldrig huset överhuvudtaget. Det närmsta jag kom en promenad var när jag kastade ut middagens pizzakartonger genom dörren till insamlingen just utanför. För att ge utlopp för min rastlöshet och för att skjuta upp att göra en japanskauppgift röjde jag i köket, nästan lite maniskt faktiskt. Torkade och torkade ytor, sopade golvet, rengjorde spisen, putsade kakelplattorna bakom spisen, torkade av micron brödrosten kaffemaskinen mm. När det inte fanns mycket kvar att göra ville jag nästan stöka ner igen så jag kunde städa än en gång. Gick sedan runt i huset och plockade ihop leksaker innan jag tillsist satte mig framför datorn och gjorde lite förarbete till japanskauppgiften. Sedan på kvällen såg jag och Therese filmen Juno på tv. Den var bra!

Onsdag. Jaha jaha, jag kan knappt alls komma ihåg vad som h ände den dagen! Jo, jag gjorde klart japanskan i alla fall. Och så gjorde jag en lax och purjolökpaj. På kvällen skulle Therese på volleybollträning och eftersom Niels fortfarande var i Irland så fick jag vara barnvakt åt en mycket grinig grabb. Eftersom han var så ledsen försökte Therese få honom att sova innan hon skulle fara men det gick inte så jag fick ta över. Efter drygt en halvtimme fick jag honom att sova så pass att jag kunde lägga honom i hans säng utan att han vaknade, eller han gjorde faktiskt det och började gråta just när jag fått ner honom på bädden men jag la täcket om och sjöng för honom och då somnade han igen. Skönt! Jag var däremot lite av ett vrak efteråt så när jag sedan såg på tv (Almost famous var kvällens film) kunde jag inte slappna av för 5 öre. Satt och lyssnade på babymonitorn och var gång han hostade eller andades ojämnt flög hjärtat upp i halsgropen på mig. Jag orkade verkligen inte gå upp och trösta en ledsen bäbis, men tack och lov så vaknade han inte förrän Therese hade kommit hem så jag slapp.

Torsdag. Jag hade fått för mig att jag skulle göra en cheesecake. En New York blueberry cheesecake för att vara exakt som vi skulle äta på fredag när Niels kommit hem. Jag gick därför och handlade och kom sedan hem och gjorde kakan. Den blev ganska så snygg så jag hoppas den är god, jag har fortfarande inte smakat den så det ska bli spännande. Jag har tagit en bild så ni ska få se så fort jag skärper mig och orkar ladda upp lite bildbevis.

Utöver kakan gjorde jag inte så mycket den dagen förrän på kvällen då jag gick in till Richmond för att träffa en tjej jag snackat med via londonsvenskar.com. Vi tog några öl och satt och snackade en 3 timmar innan vi gav oss vid 10-tiden. Jag skulle då åka buss hem hade jag tänkt så jag gick och ställde mig och väntade vid busstoppet. Bussen kom och jag klev på. Efter ett tag blev jag misstänksam då jag inte längre kände igen mig så jag frågade en person om vi passerat Sheen och jamenvisst hade vi det. Jag klev av vid nästa stopp, frågade en kille och fick veta att jag var i Barnes, ca 20-30 minuter gång från mitt mål. Men skit också! Jag orkade inte vänta på nästa buss som skulle gå tillbaka så jag började trava. Eller jogga/springa faktiskt. Inte hela vägen, sådan kondis har jag inte, men en bra bit faktiskt. Jag var less och ville hem så fort som möjligt. När jag hade kommit kanske halva vägen var det en van som stannade och chauffören signalerade åt mig att komma dit. Jag öppnade dörren och han sa att han såg att jag sprang och hade bråttom. Kliv in så skjutsar jag dig resten av vägen. Jaha tänkte jag, detta är ju livsfarligt, men ärligt talat är jag trött och skulle inte ha något emot att komma fram snabbare. Can I trust you? Frågade jag naivt. Javisst var svaret jag fick så jag klev in. (Nu får väl hälften av er hjärtstopp kan jag tänka mig) Med pepparsprejen hårt i handen åkte vi de sista kilometrarna och sedan stannade han snällt där jag pekade att jag bodde. Tack tack sa jag och hoppade ur och så fint gick det! Jag travade de sista metrarna på gatan, gick in i huset och slog mig helt slut ner på soffan. Jag berättade om mitt lilla äventyr och Therese undrade om det hade varit så smart att hoppa in i bilen. Fortfarande idag (fredag) så är hon helt chockerad över att jag gjorde det. Och ja, hon har ju rätt, men just då kändes det som att jag hade koll på situationen. Hursomhelst, vi slötittade lite på tv och snackade en dryg timme innan vi gick och la oss.

Fredag! Morgonen var slapp och skön som alla morgnar här. Efter frukosten lekte vi lite med Samuel innan vi beslutade oss för att ta en promenad i parken eftersom det var väldigt vackert väder. Vi satte grabben i vagnen, delade en bagel mellan oss och travade iväg. Vi gick hela vägen in till Richmond, fortsatte vandra omkring där, skaffade kaffe, varm choklad och macka på Starbucks och gick sedan till en bänk i en liten park där vi satte oss och käkade lunch. Jag hade kameran med mig så jag fotade lite. När vi var färdiga gick vi en annan väg tillbaka till Sheen och på vägen stannade vi vid en lekpark så Sammy fick röra lite på sig också. Vi lekte där ett bra tag innan vi gick hem. Jag tror vi var ute från 11 till 15 eller något sådant så det var en ordentlig promenad. Trevligt som bara den var det också! Det var skönt att ta vara på det vackra vädret och vi tänkte att om det är fint i morgon också så kanske vi kan göra i ordning lite käk och ta en picknick i Richmond park. Det vore mysigt så jag hoppas det blir av. När vi kom hem tog vi det ganska lugnt i två timmar och sedan for Therese och handlade medan jag tog Sammy på ytterligare en promenad så att han skulle få sova lite innan middagen. Vi gick i skogen utanför parken i typ en timme vilket var ganska så mysigt och han somnade nästan direkt. Det är en ljus skog med en del träd som verkligen är hur stora som helst. Här och där finns mysiga bänkar som man kan sitta på och njuta av lugnet så det är ett bra ställe att trava runt i, med eller utan barnvagn. Vid 6-tiden kom vi hem och Samuel vaknade lagom grinig. Han ville absolut inte sitta på golvet eller leka så jag fick gå runt och bära på honom medan Therese fixade middag. Var gång jag försökte sätta ner honom började han skrika och gråta så jag fick hålla i den lilla tungklumpen ända tills Niels kom hem och avlastade. Efter middagen gav de grabben ett bad och sedan la honom att sova innan vi satte oss och åt cheesecake och drack latte. (som ni kanske förstår har jag tagit en paus mellan när jag skrev om torsdagen och nu för då hade jag ännu inte smakat kakan) Den var god men väldigt maffig och mättande, och den uppskattades så det var kul. Therese åt imponerande mycket med tanke på att jag nästan blev illamående av min bit för att den var så tung. Hon sa att den smakade precis som de man köper och till och med bättre än en som hon hade ätit på ett italienskt ställe så det var kul! Jag älskar att laga mat och baka åt folk som uppskattar det. Vi planerar redan nästa kaka.

Therese: We're gonna make cheesecake often now that I know that it's so simple!

Niels: Was it easy to do?

Therese: Yeah, for me it was, cause I just point at a recipie and Klara makes it.

Jag trivs verkligen i den här familjen!

Efter fikat satt vi i köket och pratade till ungefär halv 11, tittade sedan på tv ett tag innan jag beslutade mig för att ge upp. När de sa att jag skulle missa slutet på filmen sa jag att jag ändå hade gjort det eftersom jag skulle somna om jag satt kvar. De får berätta i morgon istället hur det gick.

Så nu ska jag sova sött och längta efter mina skink- och dijonnaisemackor som jag ska käka till frukost.

Kram på er!

Känns skit faktiskt...

Jag hade planerat sedan en vecka tillbaka att jag skulle åka till Camden Market denna dag men när det väl gällde kände jag mig inte alls taggad. Jag stod som i valet och kvalet när jag tillsist ryckte upp mig och travade iväg mot stationen. I Waterloo tog jag en tunnelbana mot Camden och sökte mig mot marknaden. Förutom själva Camden market så finns en massa andra marknader, butiker och små stånd så hela området är som en enda stor jag vet inte vad jag ska kalla det... men jag tror ni fattar! Jag travade fram och tillbaka, fram och tillbaka och tittade och tittade. Jag köpte faktiskt inget utom ett par solglasögon, en munk och en vårrulle. Vid 4-tiden började jag dra mig tillbaka, sov lite på tåget från Waterloo, vilket bevisar hur avslappnad jag blivit vad det gäller att ta sig runt, och så gick jag hem. Ingen var hemma så jag diskade undan lite och röjde upp innan jag satte mig framför den älskade dumburken. De andra kom hem omkring 6, de hade handlat och så började vi laga mat. Lamm med ugnsstekta tomater, auberginer och vitlök, potatismos och myntaolja. Gott gott! Samuel höll inte med, han åt inte ens potatismoset utan var bara trött och grinig så Therese gick iväg och nattade honom. Sedan satt vi och pratade och lyssnade på musik från Niels dator och åt Ben and Jerry's cookie dough och phish food. Trevligt värre! Vid 11 gick vi vidare till tv:n och såg From far away med Nicole Kidman och Tom Cruise. Halv ett var filmen slut och då tackade jag för mig och gick för att sova.

Kul förresten att ni läser, släktingarna och vännerna mina! Jag läser alla era kommentarer också så ni vet. Gammelmostra, än så länge får jag faktiskt ingen lön, vi har en deal att jag får bo och äta i utbyte mot att jag hjälper till med att avlasta lite granna så att Therese ska kunna hitta ett jobb. När jag väl börjar på allvar, om typ 2-3 veckor eller så så ska jag få lön, och börja jobba hårt misstänker jag. Men visst är det slappt och skönt än så länge! =)

Kram på er alla!

Jag tog tåget till Waterloo station strax efter kl 11 och travade in till centrala London. Det tog inte lång tid för mig att inse att London är en alldeles för stor stad för mig att vandra omkring i på egen hand. Till och med affärerna är för stora. Oj oj så vilsen lilla stackars Klara blev! Inte hittade jag något att köpa heller, det finns så mycket att jag mest bara blev trött och inte kunde se något som såg fint ut. Jag fixade däremot ett engelskt sim-kort så nu har jag ett nytt nummer. För de som vill ha tag på mig så kan ni göra det på: 0044 78 14 91 3811. Vid 4 var jag helt slut och hade en bankande huvudvärk så då tog jag tunnelbanan mot stationen igen. Där gick jag in på Body Store och köpte mig en burk body butter innan jag satte mig på tåget tillbaka till Sheen.

Väl hemma värmde jag upp lasagnen från dagen innan och så åt vi. Efteråt slappade jag lite framför tv:n innan jag gick upp på mitt rum, tog datorn + en snickers med mig till sängen och såg Hancock innan jag somnade.

Fredag

Morgonen började som alla andra mornar, frukost + lite tv-tittande. Jag slöade fram till lunch ungefär. Vid 1-tiden for Therese och Sammy iväg för att träna simning. Jag valde att stanna hemma för att äntligen slå mig ner med japanskan. Det gick ganska bra faktiskt! Jag fick en hel del gjort där jag satt med en burk cola och en scones och bläddrade i böckerna. Jag antecknade en hel del men däremot tror jag inte det var så mycket som fastnade i hjärnan, tyvärr. Men kanske kan jag banka in det om jag läser igenom mina papper ett antal gånger.

Innan jag började med japanskan så skypade jag lite med Ludvig som var hemma hos min familj. Han visade upp lilla söta Eko i webkameran och jag fick superstor hemlängtan. Lilla lilla vovve. Oj vad jag saknar henne! Och ni andra såklart! ;)

När Therese kom hem gav jag upp pluggandet och satte mig och åt en chokladmuffins med henne. Sedan gick vi och handlade lite mat åt mig och Samuel. Therese och Niels skulle för första gången på ett år åka ut och äta på restaurang utan en liten bäbis och jag skulle vara barnvakt. Jag och Sammy åt lax med pesto och färsk pasta och sedan for de. De förberedde mig på att han skulle skrika och gråta och tipsade om hur man kunde få honom att somna. Detta skulle bli första gången som någon annan än Therese eller Niels nattade Samuel. Och så for de iväg. Samuel grät och jag höll honom medan jag trampade och dansade runt i vardagsrummet till musik. Innan låten vi lyssnade på var slut hade han lagt av med att gråta och sedan lekte vi en massa medan jag fick i honom lite yoghurt eftersom han inte ätit så mycket middag. Vid 9 bytte vi om till ren blöja och pyjamas och sedan skypade vi hem till mor och far så de fick se hur lillgrabben ser ut. Sedan gick jag upp till sovrummet, la honom på storsängen och la mig bredvid och nynnade och sjöng visor för honom. Han började just somna när ett stort plan flög över oss. Då öppnade han ögonen och började sätta sig upp så då tog jag honom i famn och nynnade på. Var gång jag trodde han hade somnat och försökte lägga honom i sin säng så började han vakna igen så jag höll honom tills mina armar darrade av tyngden. Tänka sig att bäbisar kan vara så tunga! Till sist sov han tillräckligt djupt i alla fall så jag kunde få ner han i sängen. Jag satte på lyssningsgrejen så jag skulle kunna höra där nere om han vaknar och tassade sedan ur rummet med darrande och trötta armar. Jag smsade hans föräldrar att de kunde slappna av för allt hade gått bra och att han nu sov och sedan tog jag glass och macka och spenderade resten av kvällen framför tv:n. Vid 11 kom Therese och Niels hem, glada över att det gått så bra och vi satt tillsammans och tittade på Rush Hour i en timme innan jag gav upp och gick och la mig. Helt 100% slut men nöjd.

Igår, tisdag tog jag tåget in till Waterloo station för att gå på the British Museum. Jag gick från stationen upp genom stan och letade mig fram med hjälp av en karta. Till sist anade jag att jag var nära mitt mål, men jag kunde inte begripa vart jag skulle så jag gick fram till en kvinna i 50års åldern och frågade om riktningen till museumet. Hon berättade att hon var på väg dit och jag frågade om jag kunde hänga på henne. Visst sa hon och så gick vi tillsammans. Det visade sig att hon var från Stockholm och jobbade på Medelhavsmuseet. Hon hade fått ett stipendium att fara till London och göra en undersökning om the British Museum så hon hade praktiskt taget hängt där hela veckan. Hon hade en och en halv timme på sig innan hon var tvungen att gå på en filmvisning och denna tid ägnade hon åt att visa mig runt och snacka prata lite om de saker hon visste något om. Vilken introduktion i detta fullkomligt enorma museum! Vad är egentligen oddsen att den första man frågar om vägen dels är en kvinna från samma land som en själv, dels ska till samma ställe och dessutom vet en massa om platsen! Snacka om flyt. När jag sedan var själv åt jag lite lunch och gick runt i några timmar, tills fötterna nästan blödde och hjärnan kokade av allt för mycket intryck. Ryggen höll också på att braka ihop. Så jag sprang praktiskt taget igenom de avdelningar som jag hade kvar och ansåg att jag behövde se och sedan letade jag m ig tillbaka till stationen, tajmade in tåget med 2-3 minuters marginal och åkte tillbaka.

När jag var hemma var jag ensam, Therese var och hämtade Samuel på dagis så jag skypade och slötittade på tv som vanligt och sedan när de kom hem tog jag mig en bagel och slappade vidare. Therese hade tänkt fara och handla men Samuel hade varit så grinig när hon hämtade honom på dagis att de for direkt hem istället. Det innebar att vi köpte hem japansk mat. Supergott! Jag såg lite på Hulken men gav upp vid tio och gick och la mig.

Idag, onsdag vaknade jag kvart i 8, gick upp och duschade och gick sedan ner i ett tomt kök. Tydligen sov Samuel så Therese var uppe på deras rum och läste. Jag åt alltså frukost framför tv:n. Frukosten bestod av min nya favorit: macka med skinka och dijonaise (en underbar uppfinning, senap och majonäs som är ihopblandat. Alla kommer få en burk i julklapp!) och apelsinjuice. Sedan gick jag upp och datade lite tills jag hörde Therese och Samuel kommer ner för trappen. Då gick jag ner och umgicks lite. Sedan vid 12 gick Therese ut med grabben på promenix och jag rostade mig lite bagels som jag käkade. Vid 1 lämnades Sammy på dagis och sedan for jag och Therese in till Richmond för att hämta upp hennes nya glasögon. Hon visade mig även runt lite grann. Richmond är ett ganska posh område med dyra butiker och så. Ganska mysigt ställe faktiskt, man kan promenera intill en kanal och det finns fik och trevliga shoppar. Sedan for vi vidare till Sainsburys och handlade massa mat innan vi for hem. Väl hemma tog vi en kopp te och varsin chokladmuffins och tittade på bilder på när Samuel var nyfödd. Sedan for hon iväg för att hämta honom från dagis och jag började laga lasagne. När vi ätit for Therese på volleybollträning, Niels gick och lade grabben och jag städade undan. Sedan gick jag upp hit, har skypat med mor och Ludvig och bloggat och nu ska jag antingen sova eller se ett avsnitt av Family Guy.

Ha det!

Kram

Vaknade, duschade och åt min numera vanliga frukost bestående av bagels och juice, gjorde sedan inte så mycket förrän vid 11-12 då jag, Niels och Samuel cyklade till Richmond park. När Samuel somnat i lilla babystolen bak på Niels cykel så skiljdes vi åt. Far och son slog sig ner under ett träd och vilade och jag for vidare en bit innan jag vände hem igen. Då käkade jag lunch (bagels, här snackar vi varierad kost) och zappade lite på tv:n. Sedan vid typ tretiden for vi och handlade lite ingredienser till en purjolök och skinkpaj som jag skulle göra. Skypade lite när jag kom hem innan jag satte igång med middagen. Det är lite speciellt att använda gasspis men det går snabbt att vänja sig. Är ganska kul också, och snabbt går det! När maten var klar så åt vi, de sa att det var gott så det är ju alltid kul och hela pajen gick faktiskt åt så förmodligen gjorde det verkligen det. Samuel bidrog inte så mycket däremot. Han tycker det är roligare att stoppa maten i mjölkglaset och köra runt med sin lilla sked. Han är jäkla duktig på att kladda ner köksbordet i alla fall! Senare på kvällen efter att jag diskat undan så slötittade jag lite på tv medan Samuel klättrade upp och ner på mig, soffan och bordet. Han har väldigt mycket energi faktiskt. Han matade mig även med lite havrekex och bet mig lätt på kinden. Ni vet kanske att jag inte är den som är helgalen i barn, och efter vistelsen i förra familjen så var jag helt övertygad om att barn inte är något för mig, men nu börjar jag tänka om. Det är verkligen skillnad på barn och barn och den här lilla krabaten är supersöt. Gråter gör han som mest bara då han är trött och skriker gör han väldigt sällan (vilken enorm skillnad från barnen jag tog hand om tidigare under min Londonvistelse). Vi kommer säkert bli bra polare han och jag!

Nu måste jag sova. Jag måste börja lägga mig lite tidigare på kvällarna. Något annat jag måste börja med är att plugga japanska. Verkligen! Nu är det nästan 3 veckor sedan jag senast öppnade min studiebok så jag är mäkta efter. Får väl bli i morgon.

Vi hörs!

Kram

Jag vaknade, åter igen stel som en pinne och ont i musklerna efter att ha släpat drygt 30 kilo bagage genom Londons tunnelbanesystem. Gick ner och åt rostade bagels och drack apelsinjuice till frukost. Satte mig sedan framför tv:n och såg filmen Hairspray. Inte så bra men acceptabel antar jag. Vid typ 11-tiden for familjen in till Richmond för att kolla på glasögon åt Therese. Själv packade jag upp mina kläder och ägodelar, en underbar känsla efter att ha levt i en resväska (eller två i detta fall) i 2 veckor och sedan gick jag ut för att utforska Sheen lite mer. Jag strosade runt på huvudgatan som är full av små butiker och restauranger, köpte lite godis på Tesco Express som jag senare när jag kom hem gömde undan i min garderob för senare bruk. Jag köpte även en begagnad DVD-box med serien Psych för 5 pund. En disc saknades men jag tänkte att det kan vara ett underhållande tidsfördriv ändå så det gjorde inte så mycket.

Jag kom hem strax innan två, familjen var då hemma men for strax iväg igen denna gång på babysim. Jag åt två bagels, varav ena framför tv:n medan jag såg på Agatha Christies Poirot och sedan gick jag upp på mitt rum, datade lite och skypade hem till pappa. De andra kom hem vid 5-tiden. Jag gick ner då jag hade snackat färdigt med min far och syster, försökte hjälpa till med middagen men det fanns inte så mycket för mig att göra så jag lekte med Samuel istället. Vi åt grillade grekiska köttbullar/biffar, halloumiost, potatis och tzatziki (så himla fult ord när man skriver ner det. Jag försökte med tsatsiki också, men det var lika fult). Gott gott gott och jag åt tills det stod mig ut ur öronen. Niels sprang fram och tillbaka mellan matbordet och TV:n eftersom det spelades en match mellan Danmark och Sverige. Efter maten diskade jag undan och gjorde honom sällskap under de sista 20 minuterna. Efter att ha bevittnat vårt nederlag fixade jag te och sedan såg vi en amerikansk thriller/actionrulle som hette Eagel eye, om jag minns rätt. Helt okej film, lite väl mycket krasch boom och sprängda bilar för min del men helt klart bättre än morgonens musikal. När eftertexterna rullade sa jag godnatt till min nya familj, stegade upp för trappen och gick in i mitt rum och satte mig här. I morgon ska jag lägga upp några bilder av huset om jag har tid och ork. Det är väl främst orken det hänger på. Vi får se vad annat som kommer ske denna andra söndag i Englands huvudstad. Kanske tar jag en promenad in till Richmond och utforskar vad som finns där. Vi ser, vi ser.

Nu ska jag sova sött i alla fall och försöka slappna av i mina stackars ömmande muskler och leder. Jag kan ju avsluta denna dags bloggande med att säga att den här dagens vistelse i detta hus och med denna familj känns lika bra som gårdagen. Jag är hoppfull inför de kommande månaderna och jag ska göra mitt bästa för att detta ska bli en minnesvärd tid både för mig och familjen From. Mest av allt hoppas jag att min optimism håller i sig. Av erfarenhet vet jag att den kan dala på nolltid, så be för mig godvänner. Be!

Kram på er!

Fredag

Som de flesta vet så funkade det inte hos den andra familjen så de senaste dagarna har jag bott hos min mammas väns dotter och hennes rumskamrat i världens minsta lägenhet. Jag har sovit på några lusbitna täcken och levt på bananer och hamburgare för 99 pence från McDonalds. Använt hyreshusets gemensamma toalett och dusch och snyltat på Anjas dator eftersom min inte haft något internet. Jag har faktiskt haft det jättebra! Har bott nära stan och Ebba och Anja har varit helt fantastiskt snälla som låtit mig boa in mig på deras golv. Känns faktiskt trist att ha behövt åka därifrån, men jag har svårt att tänka mig att de hade uppskattat om jag vägrade lämna min mysiga lilla bädd. Så jag fick med hjälp från min underbara mamma jobb hos en dansk familj en bit utanför London och idag är min första dag i deras hus.

Vi har tagit en promenad runt området som känns väldigt lagom och bra. Det finns butiker, restauranger och diverse annat och dessutom finns fin natur inte så långt härifrån. Det känns bra mycket bättre än Perivale i alla fall trots att det är mycket krångligare att ta sig in till stan. Familjen känns också bra. Den består av pappa Niels, mamma Therese och sonen Samuel som är ganska precis 1 år. Jag har ingen aning om hur det kommer gå under tiden som jag är här men jag har en mycket bättre känsla än jag hade hos den andra familjen. Tack och lov =)

Jag har varit i London i omkring 10 dagar men det känns som månader. Det är så sjukt mycket som har hänt under dessa dagar! Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite nu. I alla fall till en lagom och hälsosam nivå, jag tror inte jag klarar mycket mer stress och oväntade moment.

Ikväll ska jag nog se en film eller lite Family Guy på min dator och käka en snickers (köpte 5 stycken idag innan jag for hit).

Tack och lov att saker och ting verkar ordna sig.

Vi hörs!

Kram

Idag sa Josse att Bella skulle få vara ledig medan hon själv och jag skulle åka på en bondgård/djurpark/lekpark-någonting för att jag skulle få testa att ta hand om barnen lite mer själv. Ok sa jag och så for vi vid niotiden för att först ge Leo vaccin hos läkaren och sedan åka till parken. Där var vi i 4 timmar, gick runt och tittade på djur och lekte i lekparker, åkte vagn dragen av traktor och så vidare. Låter kul va? Inte speciellt faktiskt. Jag blev ganska så less efter ett tag så jag ville bara tillbaka till Perivale. När vi äntligen for så var klockan 2, jag var helt grinfärdig så jag satt i baksätet med ansiktet vänt mot fönstret och försökte hindra tårarna från att rinna. Framme vid huset sa Josse att hon var tvungen att jobba och att jag skulle ta in sakerna och barnen från bilen till huset. Då vaknade Leo och började gråta så Josse sprang upp till övervåningen för att jobba så jag fick ta hand om en okontrollbar 1åring som vrålgrät/skrek, försöka få in honom, alla saker + hans sovande storebror. Dessutom hade jag varit inställd på att jag skulle få sluta eftersom vi egentligen bara ska jobba halva dagar på fredagar. Leo gav sig aldrig så efter ett tag satte jag dem båda framför tv:n med varsitt mariekex i handen och grät (jag grät, inte barnen den här gången). Jag var så himla slut och less. Bella kom ner och tröstade, gjorde te och så åt vi lite bröd och snackade. Hon avlastade lite under resten av dagen tills Josse kom ner till middagen.

Efter maten promenerade jag och Bella längs kanalen mot ett köpcenter som finns typ 15 minuter bort, Bella köpte en svart tröja där till arbetstestet ikväll och jag köpte hårborste, pincett mm. Vi unnade oss även varsin snickers.

Nu sitter jag i kontoret och hamrar på tangentbordet. Ska snart gå upp till Bellas rum, för att se på en film medan hon är i St Pauls och provarbetar. I morgon ska vi nog hitta på något kul i stan.

Nu är jag hungrig igen så vi hörs sen!

Kram!

Jag vaknade klockan kvart i sju av väckarklockan men var så sjukt trött att jag somnade om vilket resulterade i att jag sedan vaknade två minuter innan jag skulle börja jobba. Jag kastade på mig kläderna och gick ut till de andra, käkade frukost med barnen och sedan for föräldrarna på jobbet. Mamman hade fått för sig att vi skulle till en lekgrupp som ligger ganska långt bort från där vi bor, kanske 40-50 minuters promenad så det var bara för mig och Bella att trava iväg när vi väl fått på ungarna kläder, fått dem att kissa och borsta tänderna och så. (Vilket är något av en heltidsgöra i sig). När vi kom till området vi skulle till kunde vi inte heller hitta själva stället så bara det tog ju typ 15-20 minuter. Väl där släppte vi lös ungarna bland de andra och satte och och pustade ut med en kopp te och en kaka. Jag har fått helt nya matvanor här faktiskt. Jag är typ konstant hungrig, vilket säkert har att göra med att man rör på sig en hel del när man vandrar runt med kidsen.

Vid halv tolv började vi ladda upp för att ta oss hem så vi försökte få Noah att kissa innan vi skulle hem men han vägrade, vilket är standarden när man säger åt honom att göra något, så vi for iväg (tog bussen hem). Vi travade lite runt på området tills de somnat och gick sedan in, städade upp, hängde tvätt, diskade och till sist slappade med te och macka. Efter typ en timme väckte vi Noah igen och satte honom i soffan framför tv:n medan vi skulle laga mat. Bella försökte igen få honom att kissa men nej, han behövde minsann inte gå på toa. När maten var klar bad jag honom stänga av tv:n, han lyssnade inte och när jag tillsist gjorde det så fick han världens utbrott. Skrek och grät helt okontrollerat. Självklart hade han kissat i soffan också. Vi försökte byta kläder och så men när han är på det där humöret är han helt omöjlig. Tillsist struntade vi i hans "I WANT MY DADDY" och satte oss och käkade medan han gick runt och skrek halsen av sig. Han är så himla van att få uppmärksamhet när han skriker och gnäller så vi tänkte att det kunde vara nyttigt för honom att se att vi inte bryr oss om att han inte fick se på tv. Efter ett tag, kanske 15 minuter kom han tillbaka efter sin lilla skrikturné genom huset och då satte vi han på stolen, värmde upp maten igen och satte den framför honom. Då var det inga större problem faktiskt, utan han åt upp allt med lite klur och lur från våran sida. Sedan väckte vi Leo som otroligt nog inte vaknat av Noahs utbrott, fick i honom lite käk, lekte lite med dem och gick sen iväg till Tesco för att handla lite mat.

Efter att vi lagat middagen så for jag och Bella in till centrum. Det var supertrevligt att se London i kvällsljuset då byggnaderna är upplysta och det kryllar av folk (FOLK! Så himla trevligt det är med människor! Känns som att jag inte hade sett någon på år och dar.) För första gången kände jag verkligen att jag trivdes, jag fick tillbaka lite livsglädje och ork.

Vi satt på ett kafé, drack choklad och åt banoffee pie (banan och kola typ, supergott! Om ni tycker det låter lite läskigt så googla det och se en bild på det), sedan travade vi på Regent street, Piccadilly circus, Chinatown och så. Halv tio skulle Bella på en arbetsintervju i St. Pauls så vi for dit och kom fram 5 minuter innan den skulle börja, och sen kunde vi inte hitta stället. Vi frågade folk som alla ledde oss i olika riktningar så tillslut hittade vi två poliser (ni vet sådana där "riktiga" engelska poliser med lustig hatt) som eskorterade oss dit i lugn takt. Bella kom fram 15 minuter sen men tydligen gick det ganska så bra ändå för hon skulle få provarbeta idag (fredag). Efter det for vi tillbaka till Perivale, tog macka och te och kilade sedan till sängs.

30/9 -09

Åter igen är jag ute i världen, och denna gång är det London. Det är nämligen så att jag fick jobb som Au Pair förra veckan och åkte alltså hit igår. Känns dock som en evighet sedan. Jag ska berätta lite kort så ni hänger med.

Det började med att jag fick för mig att jag skulle till England, helst London så jag började söka lite jobb och så men det var ingen som nappade. Trots detta köpte jag mig en flygbiljett hit och tänkte att jag skulle söka jobb på plats. Men sedan försökte jag en sista gång att svara på en jobb annons och denna gången gick det hem. En svensk/irländsk familj ca 16 km utanför centrala London med två små barn (1 och 3 år gamla) nappade, och ärligt talat var det väldigt skönt. Egentligen tror jag inte att jag har modet att bara fara iväg och tänka att det ordnar sig nog. Vet inte vad jag tänkte på... Hur som helst, jobbet var mitt så det var bara att åka. Eller bara och bara, resan var ju en pain in the ass så att säga. Först flög jag till Stockholm, vilket i och för sig gick bra förutom att jag släpade på två stora väskor, var nervös och lite hispig. Jag sov den natten hos min mammas kusin Sara och hennes kille. Jag är evigt tacksam för all hjälp (och mat) ni gav mig förresten. Sedan gav jag mig av tidigt på morgonen, for till skavsta flygplats och skulle åka med ryan air mot London. Självklart hade jag övervikt på 5 kilo trots att jag hade på mig typ 3 tröjor, 2 jackor, långkallingar, jeans och kjol så jag flöt ju nästan bort. Denna övervikt resulterade i att jag fick punga ut med över 800 spänn. Så himla surt. Aldrig mer ryan air, inte i första taget i alla fall. Men biljetten var ju billig. Väl i London så blev jag i alla fall upphämtad av Garrett (pappan) och den nuvarande au pairen Bella som ska vara kvar i ungefär en vecka till och skola in mig. Det var ju superskönt att slippa ta mig fram själv. Vi åkte till Perivale, området där de bor och jag fick träffa barnen Noah och Leo för första gången. De är söta men lite bråkiga. Många nya intryck blev det och jag var så sjukt trött. Halvsov en timme vid 6-tiden, fällde en tår men inte mer faktiskt. Gick sedan upp och fikade lite med Bella och senare på kvällen när ungarna lagt sig såg vi en film tillsammans med Josefin och Garrett.

Jag sov som en stock den natten.

Sov som en stock och vaknade lika stel. Träningsvärk i hela armarna av att släpa på väskorna och mer spänd i axlarna än jag varit på år och dar.

Gick upp och käkade frukost med familjen, Josse och Garrett for på jobbet och jag och Bella började städa upp. Vi lekte lite med kidsen och sedan vid halv tiotiden började vi promenera mot en lekpark en bit härifrån. Där busade vi lite, innan vi gick tillbaka vid 11. Leo hade sovit lite på vägen till parken så han ville aldrig somna på vägen hem vilket han ska så vi fick vandra gatan upp och ner hur länge som helst innan han äntligen slocknade. Då gick vi in i huset, ställde barnvagnen med ungarna på kontoret och satte igång med att röja och sedan laga mat. Väckte grabbarna, fick i dem lite käk och sedan skulle Noah på dagis och Leo på sånggrupp så åter igen promenerade vi iväg. Vi lämnade Noah och sjöng sedan massa brittiska barnsånger med ett gäng föräldrar och småbarn, gick sedan med Leo till doktorn för en liten koll, handlade lite och for sen hem.

Väl där började vi med maten, Josse var färdig med jobbet innan vi var det så hon tog över Leo. Vi åt och sedan for de iväg för att hämta Noah och jag och Bella slappade framför tv:n och åt glass. Vid 6-tiden promenerade hon och jag till Tesco, typ Coop Forum, spenderade två trevliga timmar med att köpa schampo, balsam, tvål, tandkräm och massa annat som man behöver. Anledningen till att det tog sån lång tid är att hon är lika velig som jag när det gäller saker som att välja ut t.ex vilken duschtvål man vill ha. Det var skönt att inte ha någon som suckade när man luktade för 10:e gången på samma tvål för att sedan välja en som man efter ett litet tag lägger tillbaka och tar en helt annan. Vi travade sedan hem igen, såg lite Vänner på tv och gick sedan till våra rum. Jag bor för övrigt i kontoret än så länge eftersom Bella fortfarande är kvar här. Det känns som att det kommer bli ganska så ensamt och trist när hon försvinner.

I morgon ska vi åka in till stan efter jobbet. Jag ska försöka hålla er uppdaterade. Kanske ladda upp en bild då och då. Men nu ska jag sova! Ska upp innan sju i morgon för att hinna duscha innan jag börjar kl 7.30.

Kram!